karinemigrerar.blogg.se

 

Galnare tillställning har jag inte varit med om.

 

Det började tidigt på måndagsmorgonen. Jag gick till Munsterplatz och var där ca halv fyra. Det var fullt med vanligt folk blandat med klickar av utkädda människor, med ljuslyktor på huvudena, som stod beredda med flöjtar och trummor. Prick klockan fyra släcktes staden ner och alla började spela och skrida sakta framåt i ett stort lämmeltåg. Folket stod bredvid eller följde efter. Det var en magisk känsla, nästan suggestiv med vandringen, ljuset och den taktfasta musiken. Det höll på en timme minst, efter det gick i alla fall jag hem för att sova en stund.

 

På förmiddagen var det lite lugnare men här och var gick det små tåg med flöjtspelare och trumslagare. Eftersom vi var lediga från jobbet så passade jag på att fota min dagliga promenadväg, det kommer en annan dag i bloggen. 

 

Klockan två på eftermiddagen brakade det loss igen. Då startade karnevalståget. Det var återigen flöjtspelare och trumslagare, men ibland var det mässingsorkestrar eller vagnar med olika teman. En vagn hade en svensk flagga, det var en släng åt Gripen tror jag för de var utklädda till stridspiloter. Från vagnarna kastade de ut apelsiner, godis och blommor. Jag fick en bukett mimosa! Om man inte hade Fasnachtplackett på sig kunde man bli överöst med pappersströssel. Värre än så var det inte.

 

På kvällen var jag först hos några svenska vänner och tog en drink innan vi gick ut på kvällen. Samma sak, flöjtspel, trummor, mässingsorkestrar, klickar som skred fram, fast denna gång hit och dit. Lite mer kaotiskt än på dagen, och mer strössel och mosiga apelsiner på gatorna. Ett ordnat kaos skulle man kunna säga med en vänlig stämning. Jag måste också säga att jag är imponerad av att så många lärt sig spela trummor och flöjt så pass bra ändå. Tusentals Baselbor som kan göra trumvirivlar.  Fast lite kosntigt ändå att dessa lugna och regelstryda Schweizare plötsligt klär ut sig och låter som galningar. De kanske behöver det.

 

 

Irene och Picko bilade ner från Sverige och stannade över i Basel på fredagkvällen för att hämta upp oss. Tord och jag lagade middag, fällde ut middagsbordet jag köpt av en jobbarkompis och dukade fint med allt nytt porslin. (Ett husmorstips för den som tycker det är jobbigt att pillra bort etiketterna. Häll kokhett vatten i kopparna, lägg faten ovanpå och dra sen bort dem. Det går hur lätt som helst och det blir inget klibb kvar.) Det blev en jättetrevlig kväll och det kändes roligt att ha gäster och vara flera personer i lägenheten.

 

Nästa dag bilade vi ner till Cervinia där vi mötte resten av gänget och tog in på ett enkelt men trevligt hotell nära liftsystemet.

 

Skidåkningen var underbar. De flesta dagar var det soligt, svag vind och bra pistade backar. En dag var det snöigt och drivor av snö. Då sa Anne, en duktig skidåkare från Norge, att man ska hoppa sig igenom svängarna, trots carvingskidor, Ett två, tre hopp! Ett två, tre hopp! Eller ett två hopp! när det är brantare. Varför har ingen sagt det förut?

 

Tyvärr blev några av oss sjuka vid olika tillfällen. Vi tjafsade om ifall det berodde på maten eller den höga höjden. Vem vet. Tur i oturen var i alla fall att det alltid fanns någon att åka med.

 

Efter sista dagens skidåkning bilade vi tillbaka till Basel. Då kändes det mycket bra att ha så nära hem ( ja, jag har börjat säga hem om Basel). Det är ju fantastiskt ändå att bo nära alperna mitt i Europa. 

 

  

Idag var jag på kurs i Fasnacht, ordnat av Novartis för nyanställda utlänningar.

 

Att det är en stor begivenhet hade jag redan förstått. Det skyltas i affärer med utklädningsprylar, jag hör hur det tränas flöjtspel från lägenheterna (trummor tränar de ute i skogen för att inte störa) och alla frågar mig vad jag ska göra på Fasnacht - du har väl någon att gå med? Ja, vi är ett gäng svenskar som ska se det, och kombinera med sillunch, man är nämligen ledig för det är helgdag i Basel. 

 

Idag fick jag dock veta lite mer om bakgrund, vad som händer och hur man ska bete sig. Det är regler för allt, även för Fasnacht. 

 

Det är en tradition som började redan på 1300-talet och sedan 1910 finns det en kommittee som ordnar korteger, teaterföreställningar, musik ljusyktspel mm. Över 10000 personer är aktiva som skådespelare, trumslagare, flöjtspelare, vagnförare och allt vad det nu är. Det är en karneval som ska inleda fastan innan påsk och den ska pågåg måndag-torsdag två veckor efter ash wednesday, alltså askonsdagen. 

 

Det börjar 4 på måndagsmorgonen den 18 februari i år. Hela staden mörkläggs och det ska höras trumspel, flöjtspel och lysas upp av lyktor. Ca 200000 perosner lär vara i staden för att se det. Några regler:

Deltagarna (alltså musiker,skådespelare..) får kasta apelsiner och spagetti på besökarna, men man får inte kasta apelsiner eller spagetti tillbaka. Man ska köpa en plackett och böra för att undvika att få saker kastat på sig. I år är temat  "ska vi hem till dig eller till mig" och placketten förställer ett ungt kärlekspar. Man ska lämna plats åt deltagarna. Man får gärna dricka, men inte bli full. Man får inte klä ut sig, dvs måla sig eller bära någon mask. det får bara deltagarna göra.    

 

Under dagarna är det satiriskt skådespel, korteger och parader. Dessa dagar lär vara de vackraste tre dagarna under året i Basel. 

 

Ja, det är stort, liknar lite vår uppladdning inför midsommar. För det kan väl inte vara större än schlagerfestivalen...?