karinemigrerar.blogg.se

Karin har fått jobb i Basel, Schweiz och berättar om flytten, livet och hur det är att möta en stor förändring.

Sommar hittills

Publicerad 2014-08-17 21:09:00 i Allmänt,

Jag har inte bloggat på länge. Kanske ett gott tecken, jag har inte haft ett behov av att ”skriva av mig”. Men jag ser att personer går in på sidorna lite då och då ändå, ni kanske undrar hur jag har det i sommar? Bra är en kort sammanfattning! Nedan endast text, jag har en ny dator och har inte kommit på än hur jag ska ladda ner bilder. Vi hade två varma och soliga veckor på Gotland. Innan dess åkte vi (Tord, Hadar, Frida och jag) till San Francisco för att gå på Magnus (systerson) och Ellas bröllop. Det var mycket fint, och det var trevligt att umgås med syster Mia och bror Per med familjer ett par dagar. Efter Gotland följde Frida med till Basel och stannade här en hel vecka. Trevligt! Det kändes lättare att åka tillbaka när hon var med. På helgen vandrade vi i Jurabergen och badade (flöt med strömmen) i Rhen. Man tar inte gärna mer än två veckor semester i rad här vilket känns lite kort för oss som är vana vid minst tre. Istället tar man långhelger och någon vecka på vår och höst. Det är väl inte samma behov att ta vara på sol och värme under den korta period som det är i Sverige tänker jag. En annan anledning är att vi måste ta ledigt totalt ca två veckor under jul –nyårsperioden då firman stänger. Jag har i alla fall 30 dagar om året att ta ut. 1:a augusti, Schweiz nationaldag, åkte Tord och jag till Locarno. Det var fint där, palmer och strandpromenad gav medelhavskänsla. En helg kom en väninna från Teknis och från Astratiden, Ylva, på besök. Vi ”gjorde Basel” (shopping och museum) och åkte till saltvattenspa i Rheinfelden. Ett av mina favoritställen häri trakten. Den här helgen var Tord här och vi gjorde just ingenting. Skönt med lugn helg också. En liten, men för mig betydelsefull händelse, var när jag gick hem efter några ärenden på stan på lördag eftermiddagen. Ett gäng segwayförare susade förbi och jag hörde en kvinna ropa mitt namn. Kan inte vara mig de menade tänkte jag och fortsatte gå. Hon ropade igen, ännu högre, och jag vände mig om. Det var Anne från kören! Jag blev riktigt glad, någon känner mig och hälsar glatt, jag finns också här i Basel! Mina ögon tårades, av glädje denna gång.

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela