karinemigrerar.blogg.se

Jag åkte på två resor till för att åka skidor i alperna. En hel vecka blev det i Chamonix med Mia, Lasse, Tomas, Sanna, lilla Elinor och diverse vänner i omgångar plus Tord de sista dagarna. Mycket snö var det. Vi hade otur med vädret och jag fick bekräftat att jag drabbas av höjdsjuka när det är lågtryck och över 2000 möh. Jag blev återigen illamående med huvudvärk och kunde inte åka alla dagar, precis som i Zermatt förra året. Men den värsta upplevelsen var när Inge och jag skulle ta en sittlift upp i backen den andra dagen. Liften kom, vi stod beredda, satte oss ned och började dra ned skyddet med räcke och fotstöd. Men det gick inte och liftvakten såg inget! Vi for snabbt iväg, det bar uppåt och där satt vi utan att kunna hålla i oss. Jag är som bekant också höjdrädd så jag blev väldigt nervös. För att stilla oron försökte jag fokusera på att andas och tänka att snart är vi framme. Men jag kunde ju inte låta bli att tänka på att om de tunga pjäxorna och skidorna drar mig nedåt eller om det rister till i liften, ja då tappar jag balansen, trillar och sedan är det slut. Inge var coolare. Hon kollade in de mötande stolarna och såg att det är ett band som borde hänga ned. Hon insåg att vårt band hade kilat fast sig och hon lyckades pilla loss det och med gemensam ansträngning fick vi ned skyddet till slut, efter att ha avverkat cirka två tredjedelar av hela sträckan. Vi tog aldrig den liften igen. Tillbaka i Basel blev jag jättesjuk med hög feber och kunde inte jobba. Jag stapplade till min husläkare och fick veta att det var influensa. Vad - det har jag aldrig haft! Du har det nu i alla fall sade hon. En extra tuff variant dessutom och blodtrycket är superlågt, 91/54. Jag kände mig eländig. Nästa år ska jag vaccinera mig. Jag blev bättre i slutet på veckan och kunde åka på den planerade resan till Saas Fee med min kompis Irene och bridgevänner. Vi åkte skidor på dagarna och spelade bridge på kvällarna. Alpluften gjorde susen, vädret var strålande fint och jag mådde bra till och med på 3500 meters höjd. Frida, Joao och Silvia hälsade på en vecka innan påsk. Åh vad det var mysigt att få vara tillsammans så mycket! En av dagarna tog Frida och jag varsin ridlektion och turades om att hålla Silvia. Ridhuset ligger nära den franska gränsen och vi tog spårvagnen bara två stationer bort för att äta lunch där. Ingen rynkade på näsan när vi kom in med ridkläder och baby. Maten var inte så dyr och vi unnade oss en härlig trerätters god lunch. Jag firade påsk hemma i Sverige och här är bilder från trevliga stunder. Här en bild på något som inte finns i Basel: Som avslutning en trevlig och glad bild (särskilt Pluto) från Kristins födelsedag i februari Nu får det bli vår tycker jag!