karinemigrerar.blogg.se

I förra bloggen skrev jag att det varit ovanligt mycket att göra, och det straffade sig. En lördagsmorgon, när jag var själv i Basel, vaknade och skulle gå upp så kändes det plötsligt som att jag var på en finlandsfärja i hög sjö. Jag tog mig försiktigt till köket och drack kaffe och lade mig sedan att vila en stund men så fort jag gick upp satte gungningen igång igen. Jag skulle ha träffat Inge och gå på stan, men jag fick ringa henne och be henne handla mat till mig istället. Senare på eftermiddagen skulle jag spela bridge hemma hos Susanne, en vän från bridgeklubben, men jag fick lämna återbud till det också. Jag var inte kapabel till att göra någonting alls. Utom att ringa Pappa och fråga om jag kanske hade kristallsjuka. Men nej, då skulle det ha snurrat och inte gungat. På måndagen mådde jag lite bättre och cyklade (det gick bättre än att gå) till jobbet och besökte läkare där. Hon gjorde några tester men hittade inget fel. Är du deprimerad frågade hon. Nej. Är du orolig? Nej. Nehej, men du bör vila i alla fall sade hon och sjukskrev mig en vecka. Efter det har det känts bättre och det som varit positivt med det hela var det stöd jag fick från vänner och arbetskamrater som hörde av sig och erbjöd hjälp. Jag är inte ensam i Basel. Det blev ändå en tankeställare och jag kommer varva ner både på jobbet och privat. Men inte förrän från och med semestern för innan dess var det två helger med fantastiska arrangemang jag inte ville missa. 1) 60-årskalas på Slussen. Ja alltså Slussen på Orust på västkusten. Jag flög till Göteborg med Air Berlin på fredagen och mellanlandade i Berlin. Flyget dit var försenat, jag missade anslutningen och fick vänta i fyra timmar på nästa plan. Tord var också försenad. Han flög från Kina och vi skulle ses i Göteborg hos vännerna Karin och Jörgen. Nåväl, vi blev bjudna på sen men mycket god middag och övernattning. Nästa dag körde vi till Slussen och där var det fint väder och väldigt vackert: Sedan hade vi så kul att jag helt glömde att ta några bilder. Vännerna Irene och Picko firade 60-åriga födelsedagar och 30 år tillsammans med en ”hejdundrande” fest på Slussens pensionat. Fina och roliga tal, jättegod mat och dans till levande musik! 2) Flygfärd över skärgården och Stockholm med en DC 3-a. Det var syster Mia som ville uppfylla en dröm om att flyga det planet över Västernäs och så bjöd hon in släktingar och vänner. Mostrarna Lene och Nan tjänstgjorde åter som flygvärdinnor och var urtjusiga och proffsiga. Takterna satt i. Jag klädde mig också fint dagen till ära: Det var helt fantastiskt! Vilket ljud, vilken stabilt kärra och vad häftigt att flyga så lågt! Ca 400 meter marschhöjd och när vi kom fram till Rådmansö så var det bara 150 meter över havet. Här i Basel är det sommar och parkerna är fyllda med folk. När jag cyklar hem från jobbet genom Johanniterparken så ser jag gamla med käpp som sitter och pratar på bänkarna, unga som tränar akrobatik eller går på lina, barn som leker i gräset, familjer som grillar och grupper som spelar ett kubbliknande spel. Idylliskt! En sak till, Tord och jag var i Unterbäch och firade midsommar. På kvällen såg jag det här molnet som såg ut som hunden Pluto: Nu ska jag ta ledigt och vila på riktigt.