Fyra år i Basel (four years in Basel)!
Fyra år i Basel!
Tänk att det gått så lång tid och tänk att det faktiskt tog så lång tid för mig att komma igenom förändringens alla faser och känna mig trygg och tillfreds här.
Förnekelse: De första tre månaderna var jag helt klart i förnekelsefasen och tänkte t ex att jag bara skulle ha en övernattningslägenhet för egentligen bodde jag ju inte här och allting kändes overkligt.
Chock, oro: Efter det första juluppehållet då jag återvände till Basel började jag förstå att jobbet och livet här var på riktigt och att jag måste, fastän jag inte ville, förhålla mig till det. Jag kände mig då väldigt orolig, förvirrad och vilsen utan vänner i ett land där jag inte kunde språket och även otillräcklig på jobbet då det var mycket nytt att lära både avseende projekten och kulturen. Det var viktigt för mig att kunna hålla fast vid mina grundvärderingar – men skulle det fungera?
Acceptans: Tord och jag pratade om det hela och bestämde oss för att acceptera situationen som den var och inte ta några förhastade beslut. Vi gav det två år och vi fick inte heller prata om framtiden, det var för stort och oöverskådligt.
Nyorientering: Jag började då leva i nuet och försökte göra det bästa av situationen. Ni som följt bloggen vet att jag blev väldigt aktiv och gick med i svenska klubben, svenska kören, Swea, en schweizisk bridgeklubb, löpargrupp, bokklubb, ridskola och på helgerna blev det mycket resor och besök. Jag tycker inte om att vara själv och jag fick bekräftat i en artikel härom veckan att människor känner mer stress i ensamhet än i sällskap då man ska lösa en svår eller obekant uppgift.
Efter två år tyckte vi att det gick bra och att vi skulle fortsätta leva som vi gjorde och ta ett år i taget.
Tillfredställelse: Nu har det alltså gått två år till och det hela känns mycket bra. Det fungerar bra på jobbet tycker jag och jag kan absolut behålla min ledar/medarbetarstil byggd på respekt och tillit. Jag har fått goda vänner här i Basel, bl.a. tack vare bridgen...
Förberedelser för bridgeävling i Basel (preparations for bridge games in Basel).
... och jag är glad att jag fortfarande har kontakt med bästa vännerna i Sverige. En helg var det kräftskiva i Bergslagen, en magisk kväll med kemistvänner...
Kräftskiva (Cray fish party).
... och en annan var vi bjudna på grillkväll med Uruguay-tema i Basel hos ett schweiziskt par.
Igår var Tord och jag med i en bokgrupp och pratade om ”The green road”, också i Basel.
Såklart är familjen jätteviktig. Förra helgen fyllde Silvia ett år och Frida och Joao ordnade ett jättefint kalas med fin namngivningsceremoni.
Finns det någon sötare (The prettiest child on earth)?
Tre generationer, en frisyr (Three generations, one hair cut).
En helg hälsade Tord, Matilda och jag på Hadar i Norge.
Hadar i sitt hus (Hadar in his house).
Han satte på min älskingsmusik (He played my favourite band the Beatles).
Vi vandrade i vackra omgivningarna (we walked in the beautiful neighbourhood).
På tisdag kommer han och stannar en hel vecka. Kanske var det därför jag för första gången inte fällde en tår när Tord åkte iväg efter helgen idag? Eller också var det för att jag äntligen känner mig trygg här. Så dags för ny förändring då? Hoppas inte än på ett tag.
Summary in English for my non-Swedish speaking readers:
I have gone through a change and followed all steps: Denying, worries, acceptance, new orientation and finally satisfaction. I am very happy to have new friends in Basel and being able to keep contact with my best friends in Sweden. Family is important. I participated at my grand daughters 1 year celebration and I visited my sons place in Norway last weeks. Tord has also participated in events in Basel and joined dinners.We like the life we are living and will continue we hope, without change for a while.
