karinemigrerar.blogg.se

I höstas var det extremt intensivt på jobbet och fram emot jul funderade jag allvarligt på att flytta hem till Stockholm. Jag hade helt klart stressymptom, var lättirriterad och plötsligt hade jag också högt blodtryck, jag som alltid haft jättelågt. Åh nej, måste jag sluta äta lakrits nu? Ja, och kanske ändra livsstil vore ännu bättre. Vara pensionär i Sverige med tid för barnbarn lockade starkt. Jag får nu avslöja att ett tredje är på väg, Kristin och Tobias väntar sitt första i juli! Kristin och jag i Milano på lyckad shoppingresa. Perfekt cappucino till frukost Jag tog upp min situation men min chef och sade som det var. Han förstod men ville helst att jag skulle vara kvar och erbjöd istället att jag skulle ha färre projekt och att jag kunde gå ner till 95% arbetstid och få 13 extra semesterdagar, enligt ett well-being-program. Jag funderade över jul och nyår och nu har jag bestämt mig för att acceptera erbjudandet och vara kvar tills vidare. Det känns bra. Varje helg jag flyger hem ska jag ta ledigt på fredagen och vara framme på eftermiddagen (istället för hav tolv på natten) och kunna se ”På spåret” som en normal svensk! Jag har också tränat mer intensivt för att får ner blodtrycket och mitt mål är att springa 2-3 gånger per vecka. Det har gett resultat och trycket är nu normalt. Julen firade jag i Sverige Silvia i sin nya klänning Jaha, så lite om Basel då. I höstas var vi på ett supertrevligt 60-årskalas i Olten, en stad ca 30 minuter härifrån med tåg. Det var Zoltan, en kemist från teknis som fyllde år. Höjdpunkten tycker jag var disk-jockeyn med gamla hederliga EP-skivor. Butiksdöden når även Basel. Jag är ledsen Per, men modelljärnvägsaffären har lagt ner. Alltid trevligt med besök. Gunilla och Bengt var här. Matilda och Jonas kom till julmarknaden. Förra helgen spelade jag bridge i det lilla alpsamhället Unterbäch och Tord var där också (han spelade dock inte). Det var väldigt trevligt. På lördagen blev det spontandans då en man med dragspel kom in under middagen. En av deltagarna ville dansa med mig, och frågade Tord om lov! Gammaldags men lite lustigt. Min partner Yvonne och jag kom trea en av dagarna och vann varsin övernattning på hotell i Unterbäch, så Tord och jag åker dit igen. Då är ni välkomna på fondue hos mig sade en annan deltagare, och han menade det. I fredags var det dags för årliga Museeumsnacht i Basel. Jag hade hört talas om det men inte förstått vitsen med att gå på museum sen kväll och natt. Lotta i kören skulle dit och jag fick hänga med om jag ville. Jag säger fortfarande ja till förslag och vi sågs klockan åtta på kvällen. Det visade sig vara en folkfest! Jag skulle kalla det museumsfestival med band runt handleden och fritt inträde. Det var människor överallt, unga som gamla, och man kunde köpa vin, öl eller något att äta i enkla stånd på gatorna. Vi höll mest till vid Munsterplatz för där var det konserter av allehanda slag. Och inte vad som helst, det var ensembler från symfoniorkestern och där var sångare och jazzmusiker med hög kvalitet. Här några bilder. Vi gick på några museer också och jag fascinerades av att det var trångt även på ett ställe som naturhistoriska. Alla skulle kolla in mammutar och dinosaurier… Överdriven symbolik? Vi var kvar till ett på natten! Idag sprang jag lite längre än vanligt, 10 km, längs Lange Erlen alldeles vid tyska gränsen. Jag tar aldrig med vattenflaska för det finns fontäner lite överallt. På vägen hem såg jag en man som badade i Rhen, naken! Ingen bild av förklarliga skäl. Summa summarum så känner jag att livet i Basel är bra igen och att jag kan trivas som det är.