karinemigrerar.blogg.se

Nu blir det äntligen ett riktigt (?) blogginlägg med tips på kläder inför hösten. I julas önskade jag mig NK i Basel i julklapp. Det fick jag inte, men väl ett presentkort på NK i Stockholm. Det använde jag till ett besök hos en personal shopper och den 10 augusti hade jag en tid. Det började med att han, en ung personal shopper/festfixare med en egen hip stil, intervjuade mig och undrade vad jag behövde. Öhh...ingenting egentligen men jag skulle vilja hitta stilen smart casual. Eller kan du göra mig till en Jacqueline Kennedy Onassis kanske? Tre timmar senare sågs vi igen och då hade han plockat fram en massa kläder för provning. Min syster Mia var med och dokumenterade (och hade synpunkter). Jag måste säga att personal shoppern var ett riktigt proffs. Allt satt bra och jag gillade nästan allting, En del saker hade jag aldrig plockat fram själv, så det var kul att få nya idéer. Jag blir nog inte en ny stilikon, men det här tyckte jag var fint och köpte: Det hela var roligt och jag känner mig nöjd med min nya uppgraderade stil inför hösten. Och tack Mia för dina smakråd. .

Den 2 augusti (min namnsdag) gick vi upp tidigt, klädde oss varmt och tog tåg upp till Jungfraujoch. Så här ser bergstoppen Jungfrau ut från Interlaken: Först åker man vanligt tåg till Lauterbrunnen, sedan byter man till en privat järnvägslinje förbi Wengen (Stenmarks favoritställe) till Kleine Scheidegg där man slutligen tar en kuggstångsbana upp till Jungfraujoch som ligger 3454 m över havet. Banan heter Jungfraubahn, den byggdes 1896-1912, är 9.3 km lång, går först upp till Eigergletscher och sedan genom en sprängd tunnel genom berget upp till toppen och totala stigningen är 1393 m. Mannen som fick idén att göra berget tillgängligt för alla, var industrimagnaten och järnvägskungen Adolf Guyer-Zeller. Han var på en vandringstur i alperna och tänkte att detta borde gå och han fick också lokalbefolkningens stöd då de förstod att detta kunde bli en turistattraktion. Turistattraktion var ordet, i tåget och där uppe trängdes vi med människor från jordens alla hörn, mest kineser, japaner och indier. Men det var det värt! Se här bilder: Vy norrut där man skymtar Vogeserna och Schwarzwald längst bort. Jag höll mig innanför staketen denna resa: På nervägen gick vi av vid Eigergletscher för att vandra en bit och leta efter edelweiss. Det blev varmare och varmare ju längre ner vi kom. Man ser stationen mellan topparna, lite till vänster i bilden. En fantastisk dag.

Firandet började redan på kvällen innan i Basel med ett dubbelfyrverkeri från två broar över Rhen. Det var maffigt värre, pågick nästan en halvtimme och det var läckert med två exakt likadana fyrverkerier samtidigt. Det var fullt med folk ute på gatorna, massor av uteserveringar längs floden och levande musik på marknadsplatsen. På själva nationaldagen, den 1 augusti, tog Tord och jag tåg från Basel till Interlaken. Resan tog ca 2 timmar med ett kort stopp i Bern. Väl framme tog vi in på hotell och gick sedan ut i sommarhettan för att se om det skulle bli något fortsatt firande. Kanske är det som i Sverige över midsommar, man firar på midsommarafton och inget särskilt händer på midsommardagen? Nej då, folk var klädda i rött och vitt eller i folkdräkt, bar flaggor och raddade upp sig utefter storgatan. De väntade på paraden som visade sig vara riktigt trevlig. Här är några bilder: Kvällen avslutades med ett återigen maffigt fyrverkeri, de har gott om pengar och är stolta över sitt land helt klart. Det blev en fin dag och kul att se hur det går till att fira i Schweiz. Sist en bild på hotellet vi bodde på: