karinemigrerar.blogg.se

Nu har jag varit här i Basel i 8 veckor vilket känns som 8 månader för det har hänt så mycket. Ikväll åt jag middag med en annan Karin som också flyttat hit och vi pratade om vilket stort steg vi faktiskt tagit och att det är en stor förändring att möta.

 

I början var det klassiska förnekandet, det kändes overkligt och som att vara i ett dataspel. Jag köpte ingen mat som tydde på att jag skulle vara här någon längre tid, dvs inga kryddor, mjöl eller något man behöver för några mer avancerade rätter eller för framtida bruk. Höjden av kokkonst var att steka ett ägg och skära lite tomat och paprika. Jag gjorde just ingenting på vardagkvällar heller, varför skapa kontaktnät när man inte bor här? På jobbet "lekte" jag att jag var på konferens och lägenheten var bara en övernattnngslägenhet. Mitt riktiga liv var hemma i Sverige.

 

Sedan var jag i förvirring, tyckte det var rörigt på jobbet, fattade inte hur man köpte biljetter, hur välja internetleverantör, hemförsäkringsalternativ, allt var jobbigt att ta ställning till och jag gjorde massa fel och kände mig dum. Blanketter att fylla i både på jobbet privat gjorde mig tokig. Jag blev förkyld i denna veva och visste inte vad som gäller för sjukfrånvaro eller vart man vänder sig om man skulle bli riktigt sjuk. Så jag jobbade på som vanligt istället.

 

Nästa stadium var en känsla av sorgsenhet. Jag längatde tillbaka, inte till Sverige så mycket, mer till det gamla trygga livet som var när man känner alla och känner sig säker både på jobb och privat. Att vara någon med en tydlig identitet. Här i  Basel kände jag att jag var nobody som ny på jobbet, och nobody i den sterila lägenheten, Då gäller det att ha en väldigt stark självkänsla tror jag för att vara somebody ändå. 

 

Jag tror och hoppas att "bottom is nådd" i min förändringskurva. Sedan jag fick den permanenta lägenheten känns det mycket bättre, på något sätt förstår jag nu att jag ska bo här. Det har också varit jättehärligt att åka hem till Sverige några helger och förstå att allt finns kvar där. Såklart jätteroligt när min man och barn är här, vi delar upplevelsen. Jag har också hela tiden varit medveten om att det är en stress att gå igenom en förandring, även om den är positiv. Att möta motståndet istället för att tro att det är fel beslut har varit min ledstjärna.

 

Så det har vänt. nu är jag i acceptansfas. 

 

Idag var jag på banken för att föra över depositionsavgift till hyresvärden.

 

Jag var först på hans bank för att öppna ett så kallat spärrkonto. Tanken är att jag för över pengar som ingen rör om det inte behövs vid en eventuell konflikt eller skada i lägenheten. Det tog lite tid att öppna kontot, så hyresvärden föreslog att vi skulle gå och fika så länge. Det gjorde vi. Han pratade bara tyska, och jag engelska och mycket få ord på tyska. Men det funkade!

 

Han berättade att han kommer från Bulgarien, hans pappa var kirurg, hans syster arkitekt och hans bror byggnadsingenjör. Själv är han cellist och har till för tre år sedan spelat i Basels symfoniorkester.Hans fru jobbar i Zurich som geo-astrolog. Jag berättade om min bror, de skulle gilla varandra tror jag. Hyresvärden har en egen firma nu där han reparerar celloinstrument. Han verkar mycket intresserad av gamla saker, både möbler och instrument. Nu förstår jag varför lägenheten är så speciell med fina golv och stuckatur i taket. Han har bott där själv med sin familj i 13 år. Visst har jag förstått en massa tyska? Vi pratade lite europapolitik också. 

 

Efter det gick jag som sagt till min egen bank för att föra över pengar. Det vimlar av banker i Basel, det finns till och med en spårvagnshållplats som heter Bankverein. Inne i banken var det jättestort med höga valv och flera olika avdelningar. En avdelning hette guld och metaller, jag kikade ditåt och såg montrar med något blänkande. Man kanske ska köpa sig en tacka? När jag skulle föra över pengar rådde bankmannen mig att göra det gratis via en särskild bankautomat. Den funkade som när man kopplar upp sig på nätet för att göra bankaffärer. Man kunde scanna bankgiroblanketter dessutom, och betala räkningen där, och lägga in framtida automatiska överföringar. Det gällde bara att stå stilla på en platta hela tiden, allt skulle stoppas om jag rörde fötterna. Men jag lyckades "hålla mig på mattan" och göra överföringen. 

 

Ovanligt roliga bankbesök, det var behållningen för idag!

 

 

Som det mesta i Schweiz, har maten bra kvalitet men är dyr.

 

På jobbet finns det flera olika restauranter att välja på. Jag brukar oftast gå till en som heter Choice och den drivs av coop. Man kan välja pasta, grillat, vegetariskt , wok eller sallad och allt är jättegott. Om man väljer pasta så är det en kock som rör ihop den efter att man valt vad som ska ingå. Sedan säger han smaklig måltid och ha en trevlig eftermiddag (tror jag). Det kostar mellan 70 och 140 kronor beroende på vad man väljer.

 

En dag följde jag med en fransyska till ett hus med flera våningar med olika ställen. Vi valde den indiska. Där plockar man mat från en buffé med förrätter, huvdrätter och efterrätter och man betalar efter att de vägt tallriken, eller tallrikarna. Min arbetskamrat varnade mig för det hemska misstag hon gjorde en gång: hon tog en kall tallrik innan hon såg att man kunde ta en värmd tallrik till den varma maten! Jag slapp den fadäsen i alla fall, men tänkte att värre saker har jag varit med om.... Kul ändå med hög kvalitet in i minsta detalj.

 

Det finns en japansk restaurant, spansk och en italiensk också. Fransyskan sa att till den italienska ska vi gå när vår italienska kollega är med. Han känner dem, och han fixar så man får bra service. Annars kan det ta upp till två timmar, för det är ett ställe med bordsservering. Maten lär var supergod, och notan kan gå upp mot 200 kronor.

 

Kaffet på kontoret är också gott. Det är en maskin som maler bönorna och sedan brygger kaffet.  

 

Första veckorma gick jag ner i vikt av all stress och jag åt nästan ingenting i lägenheten. Jag tror inte jag behöver vara orolig att viktminskningen håller i sig, det finna gott om möjligheter att äta upp sig på jobbet.