karinemigrerar.blogg.se

En fredag eftermiddag på jobbet frågade en kollega om jag hade några planer för kvällen. I Sverige hade det aldrig hänt. Men som utlänning i Basel är det inget konstigt med att dels inte veta vad som finns att göra och dels att inte ha sällskap. Jag svarade som det var, nej. Då undrade han om jag ville följa med på konsert i Lörrach (i Tyskland) och lyssna på The real group. Ja! Det var en jättebra föreställning och jag köpte med mig två CD-skivor. Lite knäppt kanske eftersom man kan ladda ner via spotify, men då får man inget signerat fodral: Kvällen innan var jag ute med avdelningen och åt middag i Alsace. Vi var 12 personer från 8 olika länder, häftigt. Vi åt Flamkuchen, en specialitet från området och det är som tunna pannkakor/polarbröd med bacon, lök och creme fraiche ovanpå och som gräddas i ugnen. Två vänner från teknistiden hälsade på helgen efter, Gunilla och Bengt. Det var lite dåligt väder, kallt och regnigt, men vi var ute mycket i alla fall. På lördagen gick vi på stan och besökte även Novartis Campus och på söndagen vandrade vi i Jurabergen. Det hela var mycket trevligt! IVA-middag i Stockholm förra helgen: I förra bloggen skrev jag om resan till Paris och det blev ju en del handlat. Eftersom jag bor utanför EU så kan jag få tillbaka momsen och är det över ett visst belopp så måste jag tulla för varorna i Schweiz. Det är enkelt när jag flyger, för på Arlanda finns det ett ställe där man kan få tillbaka momsen direkt och sedan är det upp till mig att gå på den röda delen genom tullen på Zürich flygplats. Men när jag åker tåg är det inte lika lätt. Det kom tullare på tåget när jag reste hem till Basel, men de letade mer efter flyktingar än efter shoppande damer. Jag stod på mig och sa att jag hade varor att deklarera. Jaha, Ok då, sa de och tog emot kvittona. Ett par veckor senare kom det stämplade kvitton hem på posten och ett inbetalningskort för tullavgiften. Nästa steg för mig var att skicka in papperen i därför avsedda kuvert och posta dem i ett EU-land för att få tillbaka momsen. Kruxet var bara att det endast var schweiziska stämplar, jag måste ha EU-stämpel också. Suck, vad göra. Jo, jag cyklade till franska tågstationen i Basel för där finns en fransk tull. Den var dock stängd i lördags. Då cyklade jag vidare till franska gränsen i norra Basel och in i St Louis – där är det nog många som handlar middagsmat och behöver stämpel tänkte jag. Nej, den tullstationen var också stängd, antagligen för att det var allhelgonahelg i Frankrike. Tyska gränsen då? Jag cyklade till tyska tågstationen i Basel och där var det öppet! En hjälpsam tulltjänsteman förstod mitt ärende och stämplade glatt alla kvitton. Dock fanns det ingen brevlåda där så jag fick cykla tillbaka till St Loius för att lägga kuverten i en gul La Poste-låda. Puh vad jobbigt, men jag kände mig mycket nöjd med att ha skött allting korrekt. Jag susade hemåt på cykeln och gladdes åt att ha full koll då jag plötsligt blev stoppad av en schweizisk polis! Han sa något obegripligt och hänvisade till en skylt. Vad, den hade jag inte sett? Jag visste inte om jag hade cyklat mot rött eller om gatan var tillfälligt avstängd. Hur som helst så lät han mig fortsätta – gåendes – och han nickade nöjt när han såg att jag i alla fall hade baklyset påslaget. Efter den pärsen tröstade jag mig med tre mini-mousse: champagne, grand cru och tropical. Och idag söndag har jag hållit mig i Schweiz och ägnat mig åt mycket säkra aktiviteter såsom stickning och joggning.