karinemigrerar.blogg.se

Fem år har redan gått sedan jag emigrerade! Ni som har följt bloggen vet att de två första åren var tuffa men att det sedan lättade och gick bra. Det jag var mest orolig för innan jag flyttade var att det inte skulle fungera mellan Tord och mig, att vi skulle glida isär pga parallella liv. Så har det inte blivit, tvärtom paradoxalt nog, och så länge vi har råd, hälsa och framför allt vilja att resa och ses på helgerna så fortsätter vi. Jag var också orolig för att känna mig ensam, att inte ha vänner eller ett liv utanför jobbet. Det tog lite tid, men tack vare svenska klubben, min danska väninna Inge, kören och bridgeklubben så har jag en vänkrets också här nu. Vad jag dock börjar känna av är att jag inte hinner träffa och umgås med alla gamla svenska vänner så mycket som jag vill. Ni som läser detta ska veta att jag bryr mig och innerligt hoppas att ni finns kvar som mina vänner när jag kommer hem igen! Ni får också jättegärna höra av er om ni vill träffa mig i Sverige eller besöka mig i Basel! ................................................................................................................................... Nu till vad som hänt sedan sist och jag börjar med den fantastiska kräftskivan i Bergslagen hos Kenta och Lisa för andra året. Tord och jag tältade igen. Nytt för i år med badtunna! ..................................................................................................................................... Vi var bjudna på bröllop i augusti, mycket välordnat och roligt. Brorsdotter Louise gifte sig med Viktor, strålande lyckliga och vackra. Silvia var med i kyrkan, liksom Ines. ...................................................................................................................................... I september åkteTord och jag hälsade på Hadar i Norge tillsammans med kusin Håkan och fru Kristina. Vi väntade på Hurtigruten på bron, det dagliga nöjet på Stokkoya. Här är hon! Strandpromenad. Höjdpunkten var på lördagskvällen då Hadars vänner ”fridykarna” dök upp (haha) på middag och bjöd på färska pilgrimsmusslor de plockat för hand samma dag. Hadar tillredde en superb förrätt, jag har aldrig ätit godare. Fridykarna, varav den ena dykt 40 meter utan tuber (!), berättade att man kan lära sig hålla andan tre minuter efter bara ett par dagar på fridykningskurs. Det verkar jättehärligt att kunna dyka länge, jag måste anmäla mig för det här ska bli min nya sport! Perfekt för äldre eftersom tricket är att anstränga sig så lite som möjligt. Fast man måste var i god form så jag ska fortsätta med löpträningen. På vägen hem stannade vi till i Trondheim ...................................................................................................................................... Sedan dess har Tord varit här en helg och denna helg har jag varit själv i Basel. Inge och jag träffades idag och gick på Paul Klee-utställning på Fondation Beyeler. Mycket fint och intressant. Klee, med tysk pappa och schweizisk mamma, var vän med Kandinsky och båda såg färger i musik och vice versa. Kvadratiska målningar beskrevs som musikstycken, med tema och rytm. Vackert var det i alla fall, det kunde jag se även om jag inte begriper hur man kan höra ett konstverk eller se ett musikstycke. ...................................................................................................................................... Sist en bild då kollegorna på jobbet ordnade oktoberfest med vitkorv. Sabine i traditionsenlig dräkt. ...................................................................................................................................... Summary; Five years have already passed! It is going well thanks to friends in Basel. Tord and I went to crayfishparty and wedding in Sweden. Then we visited my son in Norway and had StJacobmuschelln hand picked by free divers. Free diving will be my new sport, so cool! I saw the Paul Klee exhibition at Beyeler, very nice and interesting. At work we had Oktoberfest with Weisswurst. it was OK, the mustard was delicious.