karinemigrerar.blogg.se

Våren startade med glädje – Frida och Joao gifte sig! Vigseln ägde rum i Stadshuset en solig men lite kall vårdag. Charmigt kaos. Efteråt åkte vi båt ut till Ingmarsö för att inta bröllopsmiddag. Hadar och Kristin förbereder snacks till champagnen. Ines gillade stranden. Silvia ville klättra i träd. Tillbaka i Basel så deltog jag i en så kallad ”partnership day” på jobbet i våras, vilket betyder att man lämnar kontoret, labbet, fabriken eller var det nu är man brukar vara och istället hjälper till ute i samhället. Jag var med i en grupp som skulle röja i en skog utanför Basel. Det var mycket brant och uppdraget bestod i att samla grenar och lägga i rishögar, där smådjur kan gömma sig tills det har multnat ned. Jag kämpade på hela dagen, lite väl mycket visade det sig någon vecka senare. En morgon kunde jag inte gå utan kryckor och det smärtade längs hela benet. – Piriformis, sa läkaren, drabbar bara vältränade. Tack, men vad ska jag göra åt det? Physioterapi. Det har jag hållit på med sedan dess, och börjar bli bättre. Nu kan jag springa igen, långsamt, men i alla fall. Min vän Inge och jag tog tåget till Salzburg en helg. Det var fint, och särskilt roligt att cykla runt och se var ”Sound of Music” spelades in. Här några bilder från det: Sedan var systerson med fru på besök i Basel. Huvudattraktionen var att gå på saltvatten-spa i Rheinfelden, Sole Uno. Den fjärde juni nåddes jag av ett sorgligt besked. Min syster ringde och berättade att Mamma hade somnat in. Det var väntat efter en lång tids sjukdom, men ändå så ledsamt att höra. Jag tog ledigt från jobbet en dag och som tur var hade jag en väninna på besök så jag slapp vara ensam med mina tankar. Jag letade fram ett fint fotografi som jag ställde fram på bordet tillsammans med blommor jag fick från kollegor. Den sjätte juni firade vi Sveriges nationaldag i Basel. Kören sjöng, jag var klädd i svart. Tord höll ett uppskattat tal. Dagen efter åkte vi till Prag. Den berömda Karlsbron i bakgrunden. Kusin Håkan och Kristina skulle ha kommit till Basel i april, men på grund av SAS-strejken var de tvungna att ändra till midsommar. Sill och brännvin köptes på IKEA. . Vi hade det trevligt. Första semesterveckan var jag i Norge för att hälsa på Hadar och säga hej då till hans fantastiska hus. Fin utsikt från ett berg på Stokkoya. En sista blick ut på havet från vardagsrummet. Det är fint i Trondheim också. Vi tog Hurtigruten till Bergen, där det lär vara allra finast? Hadar och Sylvelin framför huset där Grieg bodde. Ole Bull bodde på Osteroya. Sylvelins pappa visade mig Osteroyas fina träkyrka. Tillbaka i Sverige var det så dags att förbereda begravningen av Mamma. Vi syskon ordnade en minnesceremoni hemma på Järpstigen. ”I ljust minne bevarad” var temat. Många släktingar och vänner kom och delade med sig av sina minnen. Det blev väldigt fint. Dagen efter åkte vi med ”Ophelia”från Bromma ut till Östersjön för att sänka urnan i vattnet. Resan tog många timmar, men det var strålande fint väder. Vi strödde ut blommor i vattnet där urnan sänktes. Nu kan Mamma vila i frid. På det följde glädjebesked – Kristin födde en dotter samma dag! Tord håller lilla Elsa Yvonne. En bild på mig som stolt och glad mormor får avsluta denna blogg!

Jag avslutade förra bloggen med att livet var tillbaka och jag såg fram emot en lugnare och hållbar tillvaro här i Basel. Jodå, jag har nu 13 extra semesterdagar som jag använder när jag flyger hem till Sverige och jag har tränat 2-3 dagar i veckan och börjat komma i form. För en månad sedan kom dock ett bakslag. Jag hade varit i Sverige och tagit hand om mina kära barnbarn en helg. De var lite förkylda men inte värre än att de kunde sova över hos oss och vi hade det jättetrevligt. Tillbaka i Basel kände jag mig lite hängig ett tag men sedan fick jag plötsligt hög feber med frossa, huvudvärk och hosta. Jag stannade hemma från jobbet en dag men sedan skulle jag ju till Zermatt en långhelg för att spela bridge och åka skidor. Äsch tänkte jag, det går nog över, så jag tog febernedsättande, packade kläder och skidutrustning, tog taxi till tågstationen och gav mig iväg. Det var mycket dumt. Inte orkade jag någonting – jag låg däckad på hotellrummet på dagarna och kämpade så gott jag kunde med att spela bridge på kvällarna. Det gick inget vidare. Efter Zermatt-resan gick jag direkt till läkaren som konstaterade att jag hade dubbelsidig lunginflammation! Jag fick antibiotika och två veckors sjukskrivning. Aldrig i mitt liv har jag mått så dåligt eller känt mig så svag. Det här klarar jag inte själv insåg jag och bad om hjälp från Sibylle, en kollega. Hon var snäll och kom med mat till mig redan samma kväll. Hon fick dock en chock när hon såg mig (efteråt sade hon att jag såg ut som ett spöke) och hon kontaktade ytterligare en kollega, Eva, för stöd. Eva har ett koncept hon kallar ”sick buddies” och hon föreslog att vi skulle vara det. En sådan kompis rycker in och kommer med mat, skvallertidningar, håller en sällskap eller vad man nu behöver. Strålande – man behöver inte dra sig för att be om hjälp. Hon var urbussig och stannade till och med och lagade maten som vi åt tillsammans! Ines 1 1/2 år var snäll och skickade blommor med krya-på-dig-hälsningar. Tord kom också en extra helg och tog hand om mig. Efter sammanlagt tre veckors frånvaro började jag jobba igen. I början åkte jag spårvagn men en kväll skulle jag spela bridge lite utanför stadskärnan och då tog jag el-cykeln, det är inte så ansträngande. Cyklandet gick bra, men när jag var framme såg jag att väskan jag hade satt på pakethållaren var borta, stulen! Åh nej – orkar inte med detta också! En av bridgekvinnornas man hjälpte mig och skjutsade mig till polisen för att anmäla det hela. En mycket noggrann polistjänsteman ville veta ALLT jag hade i väskan och alla detaljer. Vad är det för färg på ditt museums-pass? Vad är det för märke på dina regnbyxor? Vad kostade din plånbok? Vilka valörer var det på sedlarna? Vad jag INTE hade i väskan var mina nycklar. Min kloka mamma har lärt mig att alltid ha nycklar och väska separat. Om man blir bestulen ska tjuvarna i alla fall inte kunna öppna upp hemmet och ta resten av ens saker. Det hela tog sin tid och efter ett par timmar cyklade jag hem och tyckte synd om mig själv. Döm om min förvåning när jag då ser ett par – med min väska- utanför portuppgången! - Är det din? - Ja! - Vi såg den på gatan, öppnade den och när vi såg att det var en massa mediciner så tänkte vi att personen vill nog gärna ha tillbaka sina saker snabbt så då åkte vi hit. Adressen stod på uppehållstillståndet. -Tack snälla! Allt var kvar i väskan utom mobiltelefoner och kontanter, men det kan ersättas. Det jag dock är allra mest glad över, är att det finns hjälpsamma och omtänksamma människor, kända och okända, som ställer upp när man som mest behöver dem.

I höstas var det extremt intensivt på jobbet och fram emot jul funderade jag allvarligt på att flytta hem till Stockholm. Jag hade helt klart stressymptom, var lättirriterad och plötsligt hade jag också högt blodtryck, jag som alltid haft jättelågt. Åh nej, måste jag sluta äta lakrits nu? Ja, och kanske ändra livsstil vore ännu bättre. Vara pensionär i Sverige med tid för barnbarn lockade starkt. Jag får nu avslöja att ett tredje är på väg, Kristin och Tobias väntar sitt första i juli! Kristin och jag i Milano på lyckad shoppingresa. Perfekt cappucino till frukost Jag tog upp min situation men min chef och sade som det var. Han förstod men ville helst att jag skulle vara kvar och erbjöd istället att jag skulle ha färre projekt och att jag kunde gå ner till 95% arbetstid och få 13 extra semesterdagar, enligt ett well-being-program. Jag funderade över jul och nyår och nu har jag bestämt mig för att acceptera erbjudandet och vara kvar tills vidare. Det känns bra. Varje helg jag flyger hem ska jag ta ledigt på fredagen och vara framme på eftermiddagen (istället för hav tolv på natten) och kunna se ”På spåret” som en normal svensk! Jag har också tränat mer intensivt för att får ner blodtrycket och mitt mål är att springa 2-3 gånger per vecka. Det har gett resultat och trycket är nu normalt. Julen firade jag i Sverige Silvia i sin nya klänning Jaha, så lite om Basel då. I höstas var vi på ett supertrevligt 60-årskalas i Olten, en stad ca 30 minuter härifrån med tåg. Det var Zoltan, en kemist från teknis som fyllde år. Höjdpunkten tycker jag var disk-jockeyn med gamla hederliga EP-skivor. Butiksdöden når även Basel. Jag är ledsen Per, men modelljärnvägsaffären har lagt ner. Alltid trevligt med besök. Gunilla och Bengt var här. Matilda och Jonas kom till julmarknaden. Förra helgen spelade jag bridge i det lilla alpsamhället Unterbäch och Tord var där också (han spelade dock inte). Det var väldigt trevligt. På lördagen blev det spontandans då en man med dragspel kom in under middagen. En av deltagarna ville dansa med mig, och frågade Tord om lov! Gammaldags men lite lustigt. Min partner Yvonne och jag kom trea en av dagarna och vann varsin övernattning på hotell i Unterbäch, så Tord och jag åker dit igen. Då är ni välkomna på fondue hos mig sade en annan deltagare, och han menade det. I fredags var det dags för årliga Museeumsnacht i Basel. Jag hade hört talas om det men inte förstått vitsen med att gå på museum sen kväll och natt. Lotta i kören skulle dit och jag fick hänga med om jag ville. Jag säger fortfarande ja till förslag och vi sågs klockan åtta på kvällen. Det visade sig vara en folkfest! Jag skulle kalla det museumsfestival med band runt handleden och fritt inträde. Det var människor överallt, unga som gamla, och man kunde köpa vin, öl eller något att äta i enkla stånd på gatorna. Vi höll mest till vid Munsterplatz för där var det konserter av allehanda slag. Och inte vad som helst, det var ensembler från symfoniorkestern och där var sångare och jazzmusiker med hög kvalitet. Här några bilder. Vi gick på några museer också och jag fascinerades av att det var trångt även på ett ställe som naturhistoriska. Alla skulle kolla in mammutar och dinosaurier… Överdriven symbolik? Vi var kvar till ett på natten! Idag sprang jag lite längre än vanligt, 10 km, längs Lange Erlen alldeles vid tyska gränsen. Jag tar aldrig med vattenflaska för det finns fontäner lite överallt. På vägen hem såg jag en man som badade i Rhen, naken! Ingen bild av förklarliga skäl. Summa summarum så känner jag att livet i Basel är bra igen och att jag kan trivas som det är.

Det var länge sedan jag bloggade och mest beror det på att jag tycker att det just inte finns något särskilt intressant att berätta om från livet i Basel. Det är vardag här och jag lägger inte längre märke till vad som skiljer sig från livet hemma i Sverige. Men jag gör ett försök i alla fall, tack vare en liten men trogen följarskara. Art Basel till exempel är ju faktiskt väldigt speciellt. Jag var där en dag i år och tittade på installationerna. De var antingen fina, konstiga, lustiga eller tänkvärda. Många välkomnade publiken att delta och medverka med texter eller med att limma ihop trasigt porslin (Yoko Ono). Det som var mest slående var dock de många excentriska besökarna. Jag nämnde detta för en kollega och hon tycker att de ”abuse art”. Ja, jag håller med, de tar bort fokus från konsten. Nästa gång ska jag gå dit klädd i svart eller på sin höjd i grått. Tord och jag är med i en bokklubb i Basel och vi turas om att bjuda hem varandra på middag. Kan ni inte komma till Stockholm en gång då frågade jag. Till min förvåning svarade de ja! I början av juni var det dags och alla fyra paren kom över en helg. På lördagen gick vi på milleniumvandring, det var mycket intressant, rekommenderas! Visste ni att Mariatorget hette Adolf Fredriks torg innan tunnelbanan byggdes? När Stieg Larsson fick hot på telefon föreslog han att de skulle träffas där för att prata om saken. Modigt att möta våld med samtal. Sommarblogg är rubriken och här följer bilder från särskilt trevliga tillfällen. Vi besökte Växjö en tidig helg innan det blev varmt. Tord och kusin Håkan kommer överens om något viktigt, eller? Spa-helg i Varberg med väninnor. Irene uppskattade inte riktigt bitande fiskar, men fötterna blev väldigt lena! Tyska ingenjörskor som jag träffar en gång i månaden. Ines ett år! vi firade henne i Bomma; De vuxna svalkade sig i skuggan. Barnen lekte i trädgården och vi hade fiskedamm också. Kristin är klar med psykologistudierna och tar emot bevis från rektorn på KI. Glada och stolta män omger henne. På semestern bar det av till Italiens riviera tillsammans med vänner. Sedan Provence där en av familjerna tog emot i sitt fantastiska hus. Här vankas det härlig lunch. Utflykt till St Tropes, fina barer men man såg inte vattnet för alla groteska båtar! St Maxim 14 juli, Frankrikes nationaldag. Lisa släcker törsten med Pina Colada innan middagen. Så till slut Gotland, Tord har fått en hängmatta. Vi spelade kasta gris i jätteformat hemma hos Karin och Jörgen på Gotland, roligt! Åter i Basel var det dags för firande av Schweizisk nationaldag. Tord och jag åt middag vid floden. Några hade egen grillning vid sidan om på en parkbänk. Typiskt Schweiz? Dubbelfyrverkeri. Utflykt dagen efter till Lucerne. Ja det fanns väl en del att skriva om trots allt. Det blir flera bloggar.

Det har varit en kall vinter med mycket snö och därmed förutsättning för bra skidåkning. För mig har det blivit en dag i Grindelwald, två helger i Zermatt, en helg i Trysil och en i Klosters. I Zermatt fastnade vi på grund av laviner som täckte både tågspår och väg så ingen kunde komma dit eller åka därifrån på söndagen. Det kändes lite konstigt att vara isolerad men det var bara att gilla läget. Tord var med mig som tur var och jag ringde jobbet och fick semester. I Zermatt ordnade de helikopterflyg men det var jättekö för biljetter. Våra vänner som var med oss köade i sex timmar och de fick en plats först onsdag morgon. Tågen kom igång onsdag kväll och då kunde vi också komma därifrån. Det var lite samma känsla som att vara ute på sjön, man måste anpassa sig efter vädrets makter. Mycket snö var det.

Mitt sjätte år i Basel, hur många ska det bli egentligen? Vet inte, Tord och jag tar ett år i taget. Några föresatser har jag i alla fall och en är att fortsätta lära mig tyska. Kristin som snart är färdig psykolog har tipsat mig om ”stödjande beteende”. T ex om jag nu hade tänkt att läsa i en tysk bok varje kväll så underlättar det om boken ligger på nattygsbordet och att jag faktiskt öppnar den. Mitt kortsiktiga mål är att göra just det och jag är nöjd med mig själv om jag så bara läser en mening per dag. En annan föresats är att få mer tid på morgonen för att t ex välja vad jag ska ha på mig och att hinna lägga en fin make-up. Jag är ju road av det och så tråkigt då att ägna det högst 10 minuter för att jag är så sen och måste stressa iväg till jobbet. Alltså ska jag gå upp tidigare, och för att det ska funka måste jag somna tidigare. Knepet för detta är att inte använda mobilen och surfa runt eller spela bridge efter klockan nio på kvällen för både ljuset och informationsflödet hindrar hjärnan att gå ner i varv. Jag hoppas också i år att jag förverkligar min dröm att lära mig fridyka. Boka en kurs och fortsätta motionera för att hålla mig i form är nog bra stödjande beteende. På tal om motion, det kändes härligt att igår plocka undan alla julsaker... ...och istället ta fram skidutrustningen! Idag åkte Inge och jag till Grindelwald för årets premiär i slalombackarna. Strålande sol och väl preparerade pister gjorde att det blev en fantastiskt härlig dag. Det var också skönt att få bekräftat att halux valgus-operationen gav önskat resultat, jag kände ingen smärta alls av slalompjäxorna. Som avslutning på bloggen några höjdpunkter från hösten och julen. Hadar, Frida, Silvia och Ines hälsade på en hel vecka i oktober! Silvia gillade Zoo. Vi alla gillade Hadars middagar. Vännerna Iréne, Lisa och Barbro hälsade på i Basel när det var julmarknad. Här sitter de och väntar i husets entré, mycket sällan använd. Vacker vy från Munsterplatz. Lisa försökte sälja stengrönsaker utan större framgång. Moster Nan bjöd in till sedvanlig pepparkaksdekorering i Stockholm. Verkstaden är här i full gång. En del av resultatet. Hela familjen firade jul på Järpstigen, utom Kristin och Tobias som var magsjuka. Vi invigde nya köket. Mia bjöd på glögg i mellandagarna. De har också nytt kök. I ny lägenhet. Silvia fanns sig väl tillrätta i hallen. Nej, en sak till. Kristin kom till Basel efter nyår och vi tog tåget till Strasbourg på lördagen. Det var en fin stad med en blandning av franskt och tyskt. T ex rekommenderade de vitt Alsacevin till surkål och korv, faktiskt gott! Kristin äter Strassburgare, tror vi att det var i alla fall. Högt vattenstånd i petit France. Som tack fick jag tulpaner av Kristin. Bra start på året!

Fem år har redan gått sedan jag emigrerade! Ni som har följt bloggen vet att de två första åren var tuffa men att det sedan lättade och gick bra. Det jag var mest orolig för innan jag flyttade var att det inte skulle fungera mellan Tord och mig, att vi skulle glida isär pga parallella liv. Så har det inte blivit, tvärtom paradoxalt nog, och så länge vi har råd, hälsa och framför allt vilja att resa och ses på helgerna så fortsätter vi. Jag var också orolig för att känna mig ensam, att inte ha vänner eller ett liv utanför jobbet. Det tog lite tid, men tack vare svenska klubben, min danska väninna Inge, kören och bridgeklubben så har jag en vänkrets också här nu. Vad jag dock börjar känna av är att jag inte hinner träffa och umgås med alla gamla svenska vänner så mycket som jag vill. Ni som läser detta ska veta att jag bryr mig och innerligt hoppas att ni finns kvar som mina vänner när jag kommer hem igen! Ni får också jättegärna höra av er om ni vill träffa mig i Sverige eller besöka mig i Basel! ................................................................................................................................... Nu till vad som hänt sedan sist och jag börjar med den fantastiska kräftskivan i Bergslagen hos Kenta och Lisa för andra året. Tord och jag tältade igen. Nytt för i år med badtunna! ..................................................................................................................................... Vi var bjudna på bröllop i augusti, mycket välordnat och roligt. Brorsdotter Louise gifte sig med Viktor, strålande lyckliga och vackra. Silvia var med i kyrkan, liksom Ines. ...................................................................................................................................... I september åkteTord och jag hälsade på Hadar i Norge tillsammans med kusin Håkan och fru Kristina. Vi väntade på Hurtigruten på bron, det dagliga nöjet på Stokkoya. Här är hon! Strandpromenad. Höjdpunkten var på lördagskvällen då Hadars vänner ”fridykarna” dök upp (haha) på middag och bjöd på färska pilgrimsmusslor de plockat för hand samma dag. Hadar tillredde en superb förrätt, jag har aldrig ätit godare. Fridykarna, varav den ena dykt 40 meter utan tuber (!), berättade att man kan lära sig hålla andan tre minuter efter bara ett par dagar på fridykningskurs. Det verkar jättehärligt att kunna dyka länge, jag måste anmäla mig för det här ska bli min nya sport! Perfekt för äldre eftersom tricket är att anstränga sig så lite som möjligt. Fast man måste var i god form så jag ska fortsätta med löpträningen. På vägen hem stannade vi till i Trondheim ...................................................................................................................................... Sedan dess har Tord varit här en helg och denna helg har jag varit själv i Basel. Inge och jag träffades idag och gick på Paul Klee-utställning på Fondation Beyeler. Mycket fint och intressant. Klee, med tysk pappa och schweizisk mamma, var vän med Kandinsky och båda såg färger i musik och vice versa. Kvadratiska målningar beskrevs som musikstycken, med tema och rytm. Vackert var det i alla fall, det kunde jag se även om jag inte begriper hur man kan höra ett konstverk eller se ett musikstycke. ...................................................................................................................................... Sist en bild då kollegorna på jobbet ordnade oktoberfest med vitkorv. Sabine i traditionsenlig dräkt. ...................................................................................................................................... Summary; Five years have already passed! It is going well thanks to friends in Basel. Tord and I went to crayfishparty and wedding in Sweden. Then we visited my son in Norway and had StJacobmuschelln hand picked by free divers. Free diving will be my new sport, so cool! I saw the Paul Klee exhibition at Beyeler, very nice and interesting. At work we had Oktoberfest with Weisswurst. it was OK, the mustard was delicious.

I juni var min moster Nan och syster Mia här på besök för att gå på Art Basel. Jag hade inte varit där och det visade sig vara över förväntan bra! Jag blev både imponerad av de mycket dyra konstverken och av den stora mängden. Vi var där två dagar och ändå hann vi inte med att se allt. Nan citerade Emile Zola vid ett tillfälle medan vi försökte analysera ett verk och hon sa att ”Konst är verkligheten sedd genom ett temperament”. Jag tror jag förstår, att bra konst framkallar känslor som kan vara sköna eller obehagliga, men man blir hur som helst inte oberörd. Nan tyckte också att kvaliteten var mycket bra och särskilt gillade hon installationerna. Barbara Kruger. Margot Bergman. Francis. Robert Motherwell Damien Hirst. Det var trevligt att se att det var en mässa för alla – barnfamiljer, unga, gamla, konstkännare och vanligt folk. Jag kommer helt klart gå dit nästa år igen. Midsommar firade Tord och jag med kusiner i skärgården och Sverige bjöd på soligt och varmt väder: Så äntligen var det dags för semester och den inledde jag med mitt 60-årskalas på Järpstigen och närliggande krogen Ålstensmacken. Huset var inte alls i ordning. Linoljemålning pågick för fullt i köket medan gästerna gick i husesyn i röran. Det var i alla fall väldigt trevligt och jag är så glad för alla som kom. Nästan alla hade en sak gemensamt, de har besökt mig i Basel! Inledning i huset som sagt var. Vänner från Teknis och respektive. Systerson Tomas med äldsta barnet Ellinor Jag höll tal på restaurangen och glömde bort både syskon och älskade make... De lyssnade glatt i alla fall. Jag hade Jörgen till bordet, han och hans fru Karin har sommarställe på Gotland. Gunnar var fösare när jag började på teknis. Vänner bl.a från jobbtiden i Sverige. Frida kunde komma med Ines, men Silvia var sjuk. Tord och jag. Mia och Kristin som var fotograf för alla andra bilder. Mia (igen, hon lyckades komma med på nästan alla bilder), Lasse (gift med kusin Anna), Emme och bror Per på bryggan. Efterfest i trädgården med bla vännerna Lisa och Kenta från teknistiden. Jag var mycket nöjd med min födelsedag fastän 60 kändes mycket. Medan jag var i Stockholm passade jag på att besöka barnbarnen. Provning av soltält inför resa till Portugal. Sedan slappade vi på Gotland i två veckor och njöt av de stunder solen tittade fram. Stranden nedanför vårt hus. Det har varit jobbigt för Tord att bo i huset medan renoveringen pågått (och det är inte klart ännu…) och därför lovade jag honom en överraskningshelg sista helgen i juli i Schweiz. Han kom till Basel på fredagskvällen och på lördag morgon berättade jag vad vi skulle göra: Ta tåget till Chur och där gå på Glaciärexpressen till Zermatt för att ta in på hotell Riffelalp på 2222 m höjd! Resan dit var väldigt behaglig. Vi tittade ut på det vackra alplandskapet, skippade mobiltelefonerna (jag spelade bar lite, lite bridge) och vaggades in i en lugn skön stämning innan vi kom fram till Zermatt. Yvonne i bridgeklubben hade tipsat om att det är ett fantastiskt hotell och dit åker man bara för speciella tillfällen. Genau! Det var helt fantastiskt, inte snobbigt, men mycket bra service, underbart spa och jättegod mat. Jag älskar champagnefrukost. Tog lite nyttig juice också för säkerhets skull. Edelweiss i trädgården. Vi såg vilda också. I Zermatt vandrade vi upp till Rotenboden längs ”Mark Twain”-leden. Det var jobbigt tyckte inte bara Tord. Vi tog tåget nerför och då såg vi murmeldjur. Vissa hade med sig skidor. Mycket lyckad resa, rekommenderas varmt!

Nu har sommaren helt plötsligt kommit till Basel! Magnolian och ramslöken är utblommad sedan ett par veckor och flädern har precis tappat sina vita härligt doftande blomklasar. Det är varmt väder, mellan 20 och 30 grader, och det soliga gassandet varvas med regn-och åskbyar. Jag tog en promenad igår när det var soligt och fint för att gå ner till Rhen och sätta mig på en bänk nere vid floden. Jag har ju fortfarande den tunga specialskon och vill inte gå några längre sträckor. Det var väldigt rofyllt och skönt att bara sitta där och ta det lugnt och betrakta omgivningen. En man hade sänkt sin håv från sin lilla fiskestuga och väntade på fångst. Fishing in Rhein. En grupp människor hade ringt i järnklockan för att kalla på linfärjan som då kom och hämtade upp dem. Ett andpar simmade tappert förbi motströms. Ferry over the river. Och tydligaste tecknet på att sommaren är här är att folk börjat med Rhensimningen! Det ska bli kul när jag kan göra det igen. Clear sign of summer, swimming in Rhein! På vägen hem fotade jag vattenhjulet och de fina byggnaderna nedanför St. AlbanTor. On my way back home. Jag har fått ett till barnbarn, Inês, och åkte raka vägen dit från Arlanda när jag var i Sverige senast. Så underbart att få hålla en fin och ljuv liten människa i famnen. Wonderful to hold a new born grand child. Vi gick till parken för att Silvia skulle få leka och rasa av sig. Åka rutschkana var skojigt tyckte hon.Energetic first grand child. En helg i Basel kom Kristin och Sara och hälsade på. Vi gjorde de i mitt tycke viktigaste måstena: Vandra i de gamla stadsdelarna, titta på utsikten från Münsterplats, frestas av delikatessavdelningen på Globus, kolla in senaste modet på Grieder och besöka Konstmuseum. Ungdomarna hängde glatt på men de ville också gärna se Klein Basel som de läst om och uppleva folklivet där. Vi tog spårvagn genom området och gick sedan ner till Rhen och tog varsin öl på ett enkelt ställe där det var mycket folk och musik. Det var trevligt det också. Idag är det annandag pingst och vi är lediga här i Schweiz. Dock inte imorgon, 6 juni, men svenska klubben firar ändå nationaldagen med en sammankomst på kvällen med tal, körsång och lite mat. Jag ska vara med och sjunga som vanligt. Längtar till sommaren i Sverige, snart är det midsommar och då ska jag vara där! Summary: Summer is here in Basel, trees and flowers are about a month ahead compared to Sweden. I took a walk down to river Rhein one day and it was nice to relax and just sitting observing people and surroundings. I have got a new grandchild, Inês, so lovely and peaceful. I enjoyed young visitors from Sweden and they absolutely wanted to go to Klein Basel. It was nice too. Soon it is midsummer in Sweden and I will go there to celebrate.

Dagens blogginlägg tillägnar jag min kära pappa. Våren är här i Basel och jag gläds åt varmare väder, sol och grönska. Jag tycker också om att spela bridge och fick mitt lystmäte en lördag då vi spelade från klockan två på eftermiddagen till klockan tre på natten, maratonbridge! Presidentskan för klubben öppnar spelen. Min partner syns till höger på bilden. Mrs president opens the game. My partner is standing on the right. Mer instruktioner. More instructions. Det gick hyfsat bra för oss, särskilt i början. Tord och jag är med i en bokklubb och senaste träffen var vi i lägenheten i Basel. Det var spanskt tema och vi bjöd på tapas och paella (catering). Spanish theme with paella. Jag var i Sverige senast i påskas och där var det var typiskt aprilväder med snö och klar sol om vartannat. I Tyskland är förresten aprilväder också ett begrepp och i år har det verkligen växlat snabbt mellan kallt och varmt. På väg hem till Bromma möttes jag av tre söta påskkäringar och de ville gärna ha godis. Som tur var hade jag väskan full av choklad som de tacksamt tog emot. Traditional easter witches who demanded sweets. Luckily I hade Swiss chocolate to offer. De var lite av en chock att se huset. Vi håller nämligen på att renovera villan och det var kaotiskt minst sagt. Det ska bli skönt och fint när huset är klart, framför allt tycker Tord det som måste leva i röran. Eftersom vi inte har något kök och det blir lite väl enahanda med pizza varje dag så våldgästade vi bror Per och Emme för brunchfrukost Per med bassaxofon. Frida och hennes familj bjöd på långfredagsmiddag Silvia i full språng. Grandchild on the move. Kusin Håkan med familj bjöd på påsklunch på Sippsö . Åh vad Stockholm är vackert och åh vad härligt det är med lite solsken i kylan! Helgen efter besökte Tord och jag vännerna Bengt och Gunilla som bor i Zagreb. Det var en fin stad med vackra omgivningar. Vi pratade bl.a. om företagskultur och politik och vi förstod att Kroatien fortfarande har kvar mycket östeuropeiskt tänkande (staten går in och räddar livsmedelskedja i kris t.ex.) även om de själva hellre ser sig som centraleuropéer. Vänner i Zagreb. Swedish friends in Zagreb. Fiskmarknad och Gunilla funderar på vilken fisk vi ska ha till middag. Fishmarket. Torgmarknad med de typiska röda och gula parasollen. Market with typical red and orange parasolls. Vaktparad på stora torget. Parade at big square in city center. Ovanlig fasadmålning. Fascinating painting. Markuskyrkan, i stadens politiska centrum, med fin takdekoration. Markus church with nice decorations. Ölprovning på mikrobryggeri. Beer tasting at micro brewery. Vackert landskap med vinodlingar. Beautiful landscape with wine yards. Marija Bistrica, kyrka med svarta madonnan som mirakulöst klarat sig från bränder och som återfunnits efter att ha varit försvunnen i åratal. Black Madonna in Marija Bistrica, a miracle that she has survived fires and been found after being lost for years. OK då, jag tar väl ett turistfoto utanför kyrkan. OK, tourist picture outside church. Åter I Basel så opererade jag högra foten på grund av hallux valgus. Jag led av smärta, framför allt i slalompjäxa, och det är ju oaccetabelt (!) så jag blev ordinerad ingreppet. Nu ska jag gå med specialsko i sex veckor: Sjukvården är fantastiskt bra med korta väntetider, bra information och smidiga hjälpmedel och framförallt uppskattar jag servicen på sjukhuset. Det kändes som att åka business class. Vilken tidning vill du ha på morgonen? Vad vill du ha till middag? Jag valde färsk vit sparris med hollandaisesås. Säga bara till så kommer vi med kaffe, frukt eller vad du vill ha! Som sagt, nu gläds jag åt våren, resor och roliga aktiviteter i Basel men jag ser också fram emot att bli bra i foten, att huset ska bli klart och att få vara i Sverige på sommarsemester. Finaste tiden på året och ingenstans är det bättre att vara! Summary: I enjoy spring, travels and nice activities in Basel but am looking forward to be fit agian, that the house in Sweden will be ready and to spend summer vacation in Sweden.

Jag berättade inte för mina barn om att jag hade en hemlig regel. Vad de än frågade mig om att göra tillsammans, så skulle jag svara ja om det inte var helt omöjligt ekonomiskt eller tidsmässigt. Det är ju så roligt att de vill umgås och jag ville inte att de någonsin skulle tro att jag inte ville det samma. Fast det var lite svettigt en gång för många år sedan när Frida ringde (jag var på tjänsteresa i Norge) och föreslog att vi skulle åka till alperna på sportlovet och åka skidor. Det gick faktiskt inte det året, men nu är jag glad att kunna kompensera med långhelger i skidorter som Zermatt, Engelberg eller Grindelwald. Jag har anammat samma regel här i Schweiz. T ex frågade en kollega om jag ville komma och fira hans födelsedag en söndag klockan 10:00. Konstig tid tyckte jag, men tackade ja. Tord och jag tog spårvagn till tyska gränsen (Britta, Mia, Per och Emme – ni vet var det är!) och promenerade sista biten. Det visade sig vara brunch och där var många trevliga människor. En kvinna frågade om jag ville komma på en träff i Lörrach för tyska ingenjörskor. Ja tack svarade jag så klart! Jag bävade lite inför mötet men det var roligt och jag klarade tyskan hyfsat bra. Jag fick med mig tidningen Die Ingenieurin, Magazin für Frauen in technischen Berufen. Lite väl svår att läsa måste jag erkänna men kul att se bilder på broar, spårvägar, robotar, raketer och intressanta byggnader. I torsdags frågade en körmedlem om jag ville följa med på konsert i Rheinfelden på lördagen. Ja, gärna! Mélanie Adami / sopran, Åsa Dornbuch / mezzosopran och Rahel Sohn / piano framförde ”Reflexion, klingende Dagebücher” med musik av bl a Camille Saint-Saëns och Cécile Chaminade. (Concert in Rheinfelden) Det var underbart vackert och rogivande. ”Musik ist das Geräusch, das denkt”, Victor Hugo. Inge hade frågat om jag ville följa med till Polen och köpa skor. Jag köper ju inte kläder eller skor, men visst kunde jag hänga på som smakråd. Se bilder nedan från resan i februarin till Krakow, en fin gammal stad med mycket historia. Jag rekommenderar dock att besöka staden på våren eller sommaren istället. Old town i Krakow. Getta square, monument från förintelsen under andra världskriget. Mariakyrkans altare Konserthuset. Fabriken från filmen Schindler´s list. Vi sprang dit från hotellet. Ni vet att jag älskar choklad men vad ni kanske inte vet är att ljus choklad är nyttigt och rekommenderas för att minska benskörhet! I alla fall i Schweiz. Var annars skulle de fråga om chokladintag som en del i utredning av motions- och kostvanor? Hur som helst blev jag positivt överraskad av det rådet när jag var på kontroll av min bentäthet. Så nu kan jag med gott samvete tack ja till mig själv när jag undrar om jag får ta en till bit ljus choklad med hela brända mandlar från Läderach. Visst är det en bra regel? Men snälla, berätta inte för någon. Summary in English: I never told my children that I had a rule not to say no if they asked to do something together with me unless it was absolutely impossible from a cost or time ponit of view. I apply the same rule in Switzerland. I have enjoyed birthday party, meeting with German female engineers, visited Krakow and said yes to myself when I propose to eat some Läderach milk chocolate (good for the bones with calcium). Isn´t it a good rule? But please don´t tell anyone...

Den här bloggen är fri från politik och då summerar jag att 2016 var ett bra år och 2017 bådar gott! På jobbet har jag fått utvärdera nya projekt och ett av dem ledde till en pressrelease i Januari. Det kändes roligt att bidra till något viktigt för företaget. Jag var också engagerad i olika arbetsgrupper vid sidan om själva utvecklingsprojekten, vilket var stimulerande och jag tror bidragande till verksamheten. Jag är nu mycket nöjd med mitt jobb som projektledare, känner mig etablerad och sedd, och fortsätter det så här kan jag tänka mig att vara kvar i Basel tills jag är 65 och går i pension. Innan jul åkte min syster Mia och jag till New York för att gå på Elizabeth Ardens skönhetssalong Red door och för att julhandla. Mia på Grand Central (my sister Mia). Ansiktsbehandlingen var härlig (the facial was nice). Shoppandet gick sämre. Vi tittade på kläder i varuhus och lyxbutiker längs Madison Avenue men jag blev anti av allt utbud och bestämde mig för att inte handla några kläder alls under ett helt år. Det fattas ju egentligen ingenting i min garderob, utom möjligen plats (Tords pik), och varför ägna tid och pengar åt utfyllnad. Det känns onödigt. Hittills har det gått väldigt bra, känner mig befriad. Vi fick tag på biljetter till La Bohème på Metropolitan. Det var en jättefin föreställning (wonderful performance). Vi träffade vänner som också var på besök i staden och vi åt italienskt på en enkel men trevlig krog (italian dinner with friends). Monumentet vid grand zero var imponerande, både vacker och otäck vilket gav en respektfull och allvarlig känsla (beautiful and scaring monument at the same time). Höjdpunkten på julen var när Tord och jag fick vara barnvakter åt lilla Silvia ett helt dygn (highlight during Christmas when we were baby-sitting)! Hon är så rar och lätt att ta hand om. Återigen var trapporna det roligaste. Första veckan i Basel efter nyår var Tord, Hadar och Kristin här. Vilken annorlunda och trevlig syn när jag kommer hem från jobbet, det lyser från fönstren och det är några hemma i lägenheten (nice to see somebody at home)! Vi åkte till Zermatt över helgen. Lite kallt men vi fick härlig skidåkning. Tord, Kristin och Hadar. Hadar och jag sitter ute och värmer oss med gluhwein. Husse är inne på Coop och handlar mat. Vilken lydig (men ledsen) hund (well-behaving but sad dog)! En annan helg i januari åkte jag till Zermatt igen för att åka skidor på dagarna och spela bridge på kvällarna. Perfekt kombination i mitt tycke! Lunch med bridgevänner (lunch with bridge friends). Här lite eftersnack på hotellet (after-bridge at the hotel). Irene och våra skidor efter sista åket. Jag avslutar denna gång med en bild jag tog när Tord och jag var ute och gick i Basel. Jag kan förstå att man tar med sig en stol på pick-nick, men ett bord är väl att ta i? Typiskt schweiziskt kanske, att gör man något gör man det ordentligt och med stil (typical Swiss to make things properly and with style?). Summary in English: Forgetting politics, 2016 was a good year for me personally and the start of 2017 was also good. I like my job and if it continuous like this I will stay in Basel until I retire. Highlight of Christmas was when Tord and I took care of grandchild Silvia. Skiing in Zermatt was cold but nice and combination with bridge is perfect.

Det är som att bo i ett vykort… …sade Anna-Lena som åkte samtidigt med mig på tåget till Zürich flygplats för ett par veckor sedan. Vi tittade ut genom fönstret och såg vackra ängar, små samhällen med kyrkor och hus med fönsterluckor och blomstrande balkonglådor, Rhen som slingrar sig mellan Schweiz och Tyskland och snöklädda bergstoppar borta i horisonten. Anna-Lena har bott många år i Basel men förundras fortfarande över hur vackert det är. Jag håller med henne och har sedan funderat vidare på varför det känns just som i ett ”vykort” för det gör det. Det är ett vackert landskap helt visst och alperna som man ser när man lyfter med planet är ju fantastiskt imponerande. Men det är också annat som gör att det är väldigt speciellt. Allt är visserligen dyrt, särskilt nu med den höga valutakursen, men allt är också av väldigt hög kvalitet. Kommunikation till exempel. Det går tåg, spårvagn, buss eller flodbåt överallt och tidtabellen går att lita på. De beklagar sig i högtalare om det så bara är ett par minuters försening. Kött, fisk, grönsaker, bröd och inte minst schweizisk ost smakar alltid mycket bra. Hadar på besök och han skämde bort mig med god hemlagad mat. Hadar spoiled me with good home made food. Gruyère är min favoritsort. Och chokladen – förlåt Mia, men jag förstår inte hur jag förut kunde tycka att Marabou var den bästa. Nu är jag beroende av Läderach och måste ha en bit ljus choklad med hel bränd mandel och en minimousse varje lördag. Förra helgen var jag på Gotland med Tord, för att stänga stugan för vintern, och där är det också vykortskänsla. Utsikt från huset. View from our summer house at Gotland. Dammen skyddad för vintern. The pond is protected for the winter Landshövdingen förärade oss med ett besök på kvällen och hon kunde inte se, men i alla fall höra, hur nära havet vi bor. Strandpromenad på söndagen. Sunday walk. Jag var på modevisning i Basel med min kompis Inge, det var kul men också lite overkligt. Jag slog till på den blå kavajen. I bought the blue jacket. Nu kring jul är det extra fint i Basel. St Alban-Tor Julmarknad i Basel. Frida och Silvia hälsade på i helgen och vi gick på julmarknad, zoo och nya konstmuseet. Silvia tyckte trapporna var roligast både på zoo och på museet, men tyvärr hittade jag ingen ”gossetrappa”. Hade varit en bra julklapp. Frida, Silvia och Tord. Något annat som är väldigt speciellt i just Basel är mångkulturen som ger en exotisk känsla. På gatorna hör man många olika språk och bara på den avdelning jag jobbar är det medarbetare från till exempel Tyskland, Italien, Frankrike, Holland, Iran, Sri Lanka och ja några från Schweiz också. Jag har nog skrivit det förut, men alla pratar dålig engelska och ingen kultur är dominerande vilket gör att det viktiga blir att kommunicera så gott det går och få fram sitt budskap. Det vi har gemensamt är våra projekt och att vi alla (nästan) bor i ett främmande land. I ett vykort. To live in Switzerland is like living in a post card. It is beautiful but also very special in other senses. Expensive but very good quality – trains are on time, chocolate and cheese are delicious. In Basel there are people of many nationalities which gives an exotic feeling.

Fyra år i Basel! Tänk att det gått så lång tid och tänk att det faktiskt tog så lång tid för mig att komma igenom förändringens alla faser och känna mig trygg och tillfreds här. Förnekelse: De första tre månaderna var jag helt klart i förnekelsefasen och tänkte t ex att jag bara skulle ha en övernattningslägenhet för egentligen bodde jag ju inte här och allting kändes overkligt. Chock, oro: Efter det första juluppehållet då jag återvände till Basel började jag förstå att jobbet och livet här var på riktigt och att jag måste, fastän jag inte ville, förhålla mig till det. Jag kände mig då väldigt orolig, förvirrad och vilsen utan vänner i ett land där jag inte kunde språket och även otillräcklig på jobbet då det var mycket nytt att lära både avseende projekten och kulturen. Det var viktigt för mig att kunna hålla fast vid mina grundvärderingar – men skulle det fungera? Acceptans: Tord och jag pratade om det hela och bestämde oss för att acceptera situationen som den var och inte ta några förhastade beslut. Vi gav det två år och vi fick inte heller prata om framtiden, det var för stort och oöverskådligt. Nyorientering: Jag började då leva i nuet och försökte göra det bästa av situationen. Ni som följt bloggen vet att jag blev väldigt aktiv och gick med i svenska klubben, svenska kören, Swea, en schweizisk bridgeklubb, löpargrupp, bokklubb, ridskola och på helgerna blev det mycket resor och besök. Jag tycker inte om att vara själv och jag fick bekräftat i en artikel härom veckan att människor känner mer stress i ensamhet än i sällskap då man ska lösa en svår eller obekant uppgift. Efter två år tyckte vi att det gick bra och att vi skulle fortsätta leva som vi gjorde och ta ett år i taget. Tillfredställelse: Nu har det alltså gått två år till och det hela känns mycket bra. Det fungerar bra på jobbet tycker jag och jag kan absolut behålla min ledar/medarbetarstil byggd på respekt och tillit. Jag har fått goda vänner här i Basel, bl.a. tack vare bridgen... Förberedelser för bridgeävling i Basel (preparations for bridge games in Basel). ... och jag är glad att jag fortfarande har kontakt med bästa vännerna i Sverige. En helg var det kräftskiva i Bergslagen, en magisk kväll med kemistvänner... Kräftskiva (Cray fish party). ... och en annan var vi bjudna på grillkväll med Uruguay-tema i Basel hos ett schweiziskt par. Igår var Tord och jag med i en bokgrupp och pratade om ”The green road”, också i Basel. Såklart är familjen jätteviktig. Förra helgen fyllde Silvia ett år och Frida och Joao ordnade ett jättefint kalas med fin namngivningsceremoni. Finns det någon sötare (The prettiest child on earth)? Tre generationer, en frisyr (Three generations, one hair cut). En helg hälsade Tord, Matilda och jag på Hadar i Norge. Hadar i sitt hus (Hadar in his house). Han satte på min älskingsmusik (He played my favourite band the Beatles). Vi vandrade i vackra omgivningarna (we walked in the beautiful neighbourhood). På tisdag kommer han och stannar en hel vecka. Kanske var det därför jag för första gången inte fällde en tår när Tord åkte iväg efter helgen idag? Eller också var det för att jag äntligen känner mig trygg här. Så dags för ny förändring då? Hoppas inte än på ett tag. Summary in English for my non-Swedish speaking readers: I have gone through a change and followed all steps: Denying, worries, acceptance, new orientation and finally satisfaction. I am very happy to have new friends in Basel and being able to keep contact with my best friends in Sweden. Family is important. I participated at my grand daughters 1 year celebration and I visited my sons place in Norway last weeks. Tord has also participated in events in Basel and joined dinners.We like the life we are living and will continue we hope, without change for a while.

Sedan fyra veckor är jag åter i Basel efter en skön semester i Sverige. Min målsättning var att göra ingenting för att komma ner i varv och jag gjorde mitt bästa. Jag inledde med att hälsa på min syster Mia i vårt barndomshem på Rådmansö. Hon hade bjudit mig att stanna ett par dagar och det visade sig att hon dessutom ville ha hjälp med att skyffla ett par kubikmeter jord till några planteringar. Ok då, monotont arbete är bara bra för en stressad själ. Här några bilder från huset och arbetet med trädgården. Utsikt från mitt fönster när jag var barn: Bryggan där vi brukade samlas och fika: Mia leder arbetet Pappa hade sagt åt oss att vara mycket försiktiga och akta ledningen i marken som styr den automatiska gräsklipparen. Det var vi, men inte grävmaskinisten och rätt var det var så var sladden av! Vi blev nervösa men åkte in till Norrtälje och köpte skarv, extra ledning och lyckades till slut laga det hela. Puh. Sedan flög jag till Gotland och vårt sommarställe i Brissund. Under flygningen såg jag min mormors sommarställe på Lisön och härliga barndomsminnen dök upp. Min bror Per och jag brukade vara där ett par veckor varje sommar och det var aldrig tråkigt. Jag lekte med min kompis Lena, badade, spelade badminton, plockade röda vinbär, gungade i den orangea hammocken, lade patiens, lärde mig virka, läste serietidningar, hoppade i vattnet från klipporna etc. Det fanns alltid något att hitta på eller någon att vara med. Det är viktigt för mig än idag, särskilt att inte vara utan sällskap. Strax framme och då syntes Brissund: På Gotland var det definitivt inte ensamt. Kristin var där ett par dagar och Frida med familj, inklusive hunden Pluto, stannade en hel vecka. Det var roligt och att få vara med alla hela dagar. Visbys ringmur i sommarnattsljus Ridtur på sudret Är det något jag saknar i Basel så är det havet.... Men det finns det som är kul här också, som bridgen, ridningen och inte minst Rhensimningen! Alla skulle tydligen bada idag För två veckor sedan hälsade Per och Emme på här. Per älskar att bada och han blev helt galen i att flyta på Rehn, fem gånger blev det. Annars åt vi god ostfondue, gick på stan, vandrade i Jurabergen och besökte det nya konstmuseet. Det var mycket trevligt. Emme gillade korvsallad Lyckades jag då göra ingenting i somras? Nej inte riktigt som ni förstår, men jag känner mig inte stressad längre och yrseln är borta. Kollegor säger att jag ser avspänd ut. Det är ju trevligt att höra men kan det bero på att jag klippt lugg? En i kören tyckte att jag såg sträng ut förut!

I förra bloggen skrev jag att det varit ovanligt mycket att göra, och det straffade sig. En lördagsmorgon, när jag var själv i Basel, vaknade och skulle gå upp så kändes det plötsligt som att jag var på en finlandsfärja i hög sjö. Jag tog mig försiktigt till köket och drack kaffe och lade mig sedan att vila en stund men så fort jag gick upp satte gungningen igång igen. Jag skulle ha träffat Inge och gå på stan, men jag fick ringa henne och be henne handla mat till mig istället. Senare på eftermiddagen skulle jag spela bridge hemma hos Susanne, en vän från bridgeklubben, men jag fick lämna återbud till det också. Jag var inte kapabel till att göra någonting alls. Utom att ringa Pappa och fråga om jag kanske hade kristallsjuka. Men nej, då skulle det ha snurrat och inte gungat. På måndagen mådde jag lite bättre och cyklade (det gick bättre än att gå) till jobbet och besökte läkare där. Hon gjorde några tester men hittade inget fel. Är du deprimerad frågade hon. Nej. Är du orolig? Nej. Nehej, men du bör vila i alla fall sade hon och sjukskrev mig en vecka. Efter det har det känts bättre och det som varit positivt med det hela var det stöd jag fick från vänner och arbetskamrater som hörde av sig och erbjöd hjälp. Jag är inte ensam i Basel. Det blev ändå en tankeställare och jag kommer varva ner både på jobbet och privat. Men inte förrän från och med semestern för innan dess var det två helger med fantastiska arrangemang jag inte ville missa. 1) 60-årskalas på Slussen. Ja alltså Slussen på Orust på västkusten. Jag flög till Göteborg med Air Berlin på fredagen och mellanlandade i Berlin. Flyget dit var försenat, jag missade anslutningen och fick vänta i fyra timmar på nästa plan. Tord var också försenad. Han flög från Kina och vi skulle ses i Göteborg hos vännerna Karin och Jörgen. Nåväl, vi blev bjudna på sen men mycket god middag och övernattning. Nästa dag körde vi till Slussen och där var det fint väder och väldigt vackert: Sedan hade vi så kul att jag helt glömde att ta några bilder. Vännerna Irene och Picko firade 60-åriga födelsedagar och 30 år tillsammans med en ”hejdundrande” fest på Slussens pensionat. Fina och roliga tal, jättegod mat och dans till levande musik! 2) Flygfärd över skärgården och Stockholm med en DC 3-a. Det var syster Mia som ville uppfylla en dröm om att flyga det planet över Västernäs och så bjöd hon in släktingar och vänner. Mostrarna Lene och Nan tjänstgjorde åter som flygvärdinnor och var urtjusiga och proffsiga. Takterna satt i. Jag klädde mig också fint dagen till ära: Det var helt fantastiskt! Vilket ljud, vilken stabilt kärra och vad häftigt att flyga så lågt! Ca 400 meter marschhöjd och när vi kom fram till Rådmansö så var det bara 150 meter över havet. Här i Basel är det sommar och parkerna är fyllda med folk. När jag cyklar hem från jobbet genom Johanniterparken så ser jag gamla med käpp som sitter och pratar på bänkarna, unga som tränar akrobatik eller går på lina, barn som leker i gräset, familjer som grillar och grupper som spelar ett kubbliknande spel. Idylliskt! En sak till, Tord och jag var i Unterbäch och firade midsommar. På kvällen såg jag det här molnet som såg ut som hunden Pluto: Nu ska jag ta ledigt och vila på riktigt.

Det har varit en kall vår i Basel och mycket regn. Några dagar har dock varit fina och jättevarma med temperatur runt 25 grader. Ramslöken har blommat ut men sprider fortfarande sin speciella doft. När jag känner den så tänker jag tänker alltid på Gotland och skogen vid lummelundagrottorna. Flädern blommar sedan någon vecka, doftar ljuvligt och påminner mig också om fina platser i Sverige som Västernäs och Bromma. Under april och hittills i maj har jag haft ovanligt mycket att göra på jobbet samtidigt som helgerna har varit bokade med resor eller besök. Det har varit lite för mycket men precis som den kalla våren så har den stressiga perioden varvats med ljuspunkter. Jag trivs med arbetsuppgifterna och det har varit roligt att få ta tag i nya projekt. Jag är också mentor åt en kollega från Sri Lanka vilket är väldigt stimulerande. På helgerna har Tord och jag setts i Köpenhamn, Stockholm och i London och dessemellan har syster Mia och gudmor Britta hälsat på liksom kusin Håkan (fast jag har ”adopterat” honom som lillebror i brist på småsyskon) och hans fru Kristina och dotter Sofia. En fd kollega från Astra, Katarina Ahlin hade vägarna förbi och hälsade på en kväll. Alla som kommer hit gillar Basel och blir imponerade av kulturen. Inte minst av nya konstmuseet som nu har en ny vacker byggnad för modern konst. Emellan rummen med tavlor, installationer och skulpturer är det grå marmorgolv, –trappor och grå väggar som vilsam kontrast till alla synintryck. Jag är glad att jag har årskort för dit vill jag gå flera gånger. Jag fortsätter med mina egna aktiviteter på kvällarna och ljuspunkten här är att det plötsligt går bättre att rida. Varför kan man undra när jag tragglat så många år i olika ridskolor. Men det är mycket enkelt. Min nya ridlärare frågade vilken ridvana jag hade och jag sade som det var att jag ridit många år men att jag alltid är spänd och rädd. Då skrattade han bara och sade – Rädd? Det ska vara roligt att rida! Jaså, tänkte jag och bestämde mig för att sluta begränsa mig och ändra inställning istället. Och det fungerade! De var också en trevlig kväll när 7 damer var hemma hos mig för att spela bridge. En av bilderna blev suddig, men jag tar med den ändå. Här följer några bilder från helgerna: Aternoon tea med Silvia på Hotell Diplomat i Stockholm. Frida och Kristin var med också. Köpenhamn och Louisiana med vänner från Astra-tiden. Mia och Britta i Basel, vid tyska gränsen. London med Picko och Irene, vänner från Teknis. Här ses Picko, Tord och jag utanför Freuds museum. Freuds divan. Håkan, Kristina och Sofia i Basel, vi besökt konstmuseet. Den här helgen var Tord var här och vi firade 18-årig bröllopsdag. Tänk att det gått så många år, det känns inte som så länge sedan vi gifte oss. Vi pratade om hur livet var då och nu och vi tycker att det går bra att leva som vi gör med ett hem i Basel och ett i Stockholm. Vi fortsätter så länge vi har våra jobb och så länge vi är friska och kan resa till varandra på helgerna. Men lika glad som jag är när han kommer hit, lika tråkigt kommer jag alltid att tycka det är när han reser iväg. Så är det bara och det får vara så. Jag längtar då till nästa ljuspunkt, som när vi ska ses på västkusten nästa gång. Eller tills när vi hörs på telefon, om en timme bara!

Jag åkte på två resor till för att åka skidor i alperna. En hel vecka blev det i Chamonix med Mia, Lasse, Tomas, Sanna, lilla Elinor och diverse vänner i omgångar plus Tord de sista dagarna. Mycket snö var det. Vi hade otur med vädret och jag fick bekräftat att jag drabbas av höjdsjuka när det är lågtryck och över 2000 möh. Jag blev återigen illamående med huvudvärk och kunde inte åka alla dagar, precis som i Zermatt förra året. Men den värsta upplevelsen var när Inge och jag skulle ta en sittlift upp i backen den andra dagen. Liften kom, vi stod beredda, satte oss ned och började dra ned skyddet med räcke och fotstöd. Men det gick inte och liftvakten såg inget! Vi for snabbt iväg, det bar uppåt och där satt vi utan att kunna hålla i oss. Jag är som bekant också höjdrädd så jag blev väldigt nervös. För att stilla oron försökte jag fokusera på att andas och tänka att snart är vi framme. Men jag kunde ju inte låta bli att tänka på att om de tunga pjäxorna och skidorna drar mig nedåt eller om det rister till i liften, ja då tappar jag balansen, trillar och sedan är det slut. Inge var coolare. Hon kollade in de mötande stolarna och såg att det är ett band som borde hänga ned. Hon insåg att vårt band hade kilat fast sig och hon lyckades pilla loss det och med gemensam ansträngning fick vi ned skyddet till slut, efter att ha avverkat cirka två tredjedelar av hela sträckan. Vi tog aldrig den liften igen. Tillbaka i Basel blev jag jättesjuk med hög feber och kunde inte jobba. Jag stapplade till min husläkare och fick veta att det var influensa. Vad - det har jag aldrig haft! Du har det nu i alla fall sade hon. En extra tuff variant dessutom och blodtrycket är superlågt, 91/54. Jag kände mig eländig. Nästa år ska jag vaccinera mig. Jag blev bättre i slutet på veckan och kunde åka på den planerade resan till Saas Fee med min kompis Irene och bridgevänner. Vi åkte skidor på dagarna och spelade bridge på kvällarna. Alpluften gjorde susen, vädret var strålande fint och jag mådde bra till och med på 3500 meters höjd. Frida, Joao och Silvia hälsade på en vecka innan påsk. Åh vad det var mysigt att få vara tillsammans så mycket! En av dagarna tog Frida och jag varsin ridlektion och turades om att hålla Silvia. Ridhuset ligger nära den franska gränsen och vi tog spårvagnen bara två stationer bort för att äta lunch där. Ingen rynkade på näsan när vi kom in med ridkläder och baby. Maten var inte så dyr och vi unnade oss en härlig trerätters god lunch. Jag firade påsk hemma i Sverige och här är bilder från trevliga stunder. Här en bild på något som inte finns i Basel: Som avslutning en trevlig och glad bild (särskilt Pluto) från Kristins födelsedag i februari Nu får det bli vår tycker jag!

Julen känns lite avlägsen men jag vill ändå börja bloggen med några bilder från Lissabon där Tord och jag firade jul tillsammans med Frida, Joao, Silvia, Beatrice, Mariana och Joaos föräldrar och bror som bor där. Vi blev bjudna på fantastisk god mat, efterrätter och ett dignande kakbord. Efter jul och innan vår är det härligt med skidsäsongen. Jag har längtat efter att få komma tillbaka till alperna och andas frisk luft, vara ute hela dagarna, åka slalom nerför pisterna på mina egna skidor jag är jättenöjd med, ta paus med glühwein och sedan vila på kvällen med gott sällskap. Först ut var det med Hadar, Kristin och Tord i Grindelwald. Det var world cup i Wengen så alla backar var inte öppna. Man vi fick se en fin flyguppvisning med ett Swiss Air -plan flankerat av 6 små militärplan. De flög sedan i olika formationer i hisnande fart mellan alptopparna. Hadar var hos mig ett par dagar i Basel innan. Det var mycket trevligt och Hadar skämde bort med mig med underbara middagar på kvällarna. Lite shopping hann vi med också, Hadar är ett bra smakråd så det gällde att passa på. Jag köpte en praktisk svart ryggsäck av nylon att ha till jobbet. Den hade plats för laptop och fina detaljer som t ex sidofickor med blixtlås i gulmetall. Jag läste sedan i senaste Damernas värld att det är jättetrendigt med ryggsäck och bilderna visade vadå - jo svarta nylonryggsäckar med flera sidofickor med blixtlås av gulmetall… Redan helgen efter åkte jag tillbaka till samma område med min vän Inge från Danmark och Joerg från Schweiz. Vi fick två härliga dagar med fint väder och en massa åkning. Ni brukar tycka det är kul att läsa om mina misstag och här kan jag bjuda på ett till. Jag märkte att diskmaskinen inte gjorde rent som den skulle. Det var smuts kvar på tallrikarna och glasen var lite mjölkiga. Jag ändrade inställningarna och valde intensivare program med högre temperatur, men det hjälpte inte. Oj då tänkte jag, måste nog ringa och boka service. Och hur ska det gå med min knaggliga tyska och vart ska jag vända mig? Alla sådana här saker känns jättejobbiga i främmande land så jag drog på det och det blev inte av. Efter ett tag tänkte jag att det kanske är något fel på diskmedlet istället. Mycket riktigt, jag (eller Tord) hade köpt helt fel. Det var överhuvudtaget inte diskmedel utan ett avkalkningsmedel med dubbelverkan för tvättmaskiner! Calgon hette det. Förpackningen såg precis ut som vanligt diskmedel men läste man texten så förstod man. Jag visste inte att en sådan produkt finns - visste ni? Nu har jag bytt medel och disken blir skinande ren igen. Tur att jag inte ringde efter service, det hade varit både pinsamt och dyrt.

Bridge betyder som bekant bro och i kortspelet bridge bygger man en bro till sin partner då man försöker hitta ett kontrakt tillsammans som man kan spela hem. Det är en massa regler och under den så kallade budgivningen säger man ofta något som betyder något helt annat. Det gäller alltså att kunna (och komma ihåg) reglerna men också att förstå varandra. En del är försiktiga, håller sig strikt till reglerna och är nöjda om budet var korrekt fast de inte fick så många poäng. Andra gillar att chansa och försöker t ex att få slam (ta alla tretton stick) utan att ha tillräckligt bra kort, För mig är bridge ett sätt att bygga en bro till Schweiz och livet här nere. Det är jättetrevligt att på måndagarna cykla till bridgeklubben och spela ett par timmar. Jag kommer dock ofta direkt från jobbet, cyklar så fort jag kan för att inte komma försent (vilket är tabu) och är framme med någon minut tillgodo, svettig och stressad. De flesta andra damer verkar bättre förberedda, snyggt klädda med väl lackerade naglar och fina i håret. Alla hälsar artigt på varandra och så är spelet igång. Jag brukar varva ner rätt snabbt och sedan är jag fokuserad. Det är lika spännande varje gång att se vad man har fått för kort och om man kan hitta ett bra bud eller lyckas med ett smart försvarsspel. När det går bra så känns det såklart roligt. Men när man klantar sig så gör man ju det inför öppen ridå vilket känns rätt pinsamt. Jag får kämpa lite med mig själv i de situationerna och försöka lära mig av misstagen istället för att gräma mig. En del skyller på sin partner, men det händer ändå rätt sällan. Det blir ibland paus i spelandet och tid för lite småprat. En gång frågade en av damerna ”Hur gör ni rent era juveler?” Jag lyssnade andäktigt, hade aldrig föreställt mig att det kunde vara ett problem. Annars pratar vi om vardagliga saker och de jag lärt känna är väldigt lättsamma, trevliga och roliga. Förra helgen åkte vi åtta stycken från klubben för att tävla i Unterbäch, en alpby i södra Schweiz, från fredag till söndag. Den byn var först med att ge kvinnor lokal rösträtt, men det var ändå inte förrän 1957! Generell kvinnlig rösträtt infördes i Schweiz först 1971. Gott frukostbröd serverades på söndagen, det heter Zopf på tyska och betyder fläta. Till lunch åt jag en stabbig men jättegod rätt med stekt bröd, ost, ägg och skinka. Vi spelade och spelade och det gick lite upp och ner resultatmässigt . Sista dagen gick det bäst och vi fick 56% vilket vi var nöjda med. Det hela var kul och framförallt var det roligt att lära känna varandra lite bättre. Tack vare bridgen. Senaste helgen var Kristin på besök i Basel. Det var jättemysigt! Vi gick på julmarknaden, handlade julklappar, åkte linfärja, besökte Tingelymuseet och så följde hon med när jag sjöng med kören på svenska kyrkans julgudstjänst. Efteråt var det samvaro med glögg och pepparkakor och prästen passade på att sälja svensk julmust som blivit över från julbasaren. De gick åt. Ett rart exempel tycker jag på att svenska traditioner och varor är efterlängtade när man bor utomlands. För att knyta an till temat på denna blogg så är sång och musik ju också ett sätt att bygga bro mellan människor. Det är därför jag gillar bridge, som är mer än bara bridge. PS. Jag lämnade in mina ringar och örhängen till en juvelerare i Stockholm i julas för rengöring i ultraljudsbad. Det blev mycket fint. Tack bridgevänner för tipset!