Det är som att bo i ett vykort (It is like living in a post card)
Det är som att bo i ett vykort…
…sade Anna-Lena som åkte samtidigt med mig på tåget till Zürich flygplats för ett par veckor sedan.
Vi tittade ut genom fönstret och såg vackra ängar, små samhällen med kyrkor och hus med fönsterluckor och blomstrande balkonglådor, Rhen som slingrar sig mellan Schweiz och Tyskland och snöklädda bergstoppar borta i horisonten. Anna-Lena har bott många år i Basel men förundras fortfarande över hur vackert det är.
Jag håller med henne och har sedan funderat vidare på varför det känns just som i ett ”vykort” för det gör det. Det är ett vackert landskap helt visst och alperna som man ser när man lyfter med planet är ju fantastiskt imponerande. Men det är också annat som gör att det är väldigt speciellt.
Allt är visserligen dyrt, särskilt nu med den höga valutakursen, men allt är också av väldigt hög kvalitet. Kommunikation till exempel. Det går tåg, spårvagn, buss eller flodbåt överallt och tidtabellen går att lita på. De beklagar sig i högtalare om det så bara är ett par minuters försening. Kött, fisk, grönsaker, bröd och inte minst schweizisk ost smakar alltid mycket bra.
Hadar på besök och han skämde bort mig med god hemlagad mat. Hadar spoiled me with good home made food.
Gruyère är min favoritsort. Och chokladen – förlåt Mia, men jag förstår inte hur jag förut kunde tycka att Marabou var den bästa. Nu är jag beroende av Läderach och måste ha en bit ljus choklad med hel bränd mandel och en minimousse varje lördag.
Förra helgen var jag på Gotland med Tord, för att stänga stugan för vintern, och där är det också vykortskänsla.
Utsikt från huset. View from our summer house at Gotland.
Dammen skyddad för vintern. The pond is protected for the winter
Landshövdingen förärade oss med ett besök på kvällen och hon kunde inte se, men i alla fall höra, hur nära havet vi bor.
Strandpromenad på söndagen. Sunday walk.
Jag var på modevisning i Basel med min kompis Inge, det var kul men också lite overkligt.
Jag slog till på den blå kavajen. I bought the blue jacket.
Nu kring jul är det extra fint i Basel.
St Alban-Tor
Julmarknad i Basel.
Frida och Silvia hälsade på i helgen och vi gick på julmarknad, zoo och nya konstmuseet. Silvia tyckte trapporna var roligast både på zoo och på museet, men tyvärr hittade jag ingen ”gossetrappa”. Hade varit en bra julklapp.
Frida, Silvia och Tord.
Något annat som är väldigt speciellt i just Basel är mångkulturen som ger en exotisk känsla. På gatorna hör man många olika språk och bara på den avdelning jag jobbar är det medarbetare från till exempel Tyskland, Italien, Frankrike, Holland, Iran, Sri Lanka och ja några från Schweiz också. Jag har nog skrivit det förut, men alla pratar dålig engelska och ingen kultur är dominerande vilket gör att det viktiga blir att kommunicera så gott det går och få fram sitt budskap. Det vi har gemensamt är våra projekt och att vi alla (nästan) bor i ett främmande land. I ett vykort.
To live in Switzerland is like living in a post card. It is beautiful but also very special in other senses. Expensive but very good quality – trains are on time, chocolate and cheese are delicious. In Basel there are people of many nationalities which gives an exotic feeling.
