karinemigrerar.blogg.se

Tänk vad tiden går fort. Det känns inte alls så länge sedan jag skrev om livets mening efter att ha varit på svenska kyrkans adventsgudstjänst förra året. Igår var det dags igen. Jag var där för att återigen sjunga med svenska kören. Vi hade övat in tre stycken och vi sjöng riktigt fint om jag får säga det själv. Det var bra akustik och vi stod så att vi hörde varandra bra. Det var en ny präst denna gång och han predikade förstås om julens kärleksbudskap. Han sade också att man kan tro att julen redan är här. Så sant. Basel är pyntat från ”topp till tå” med ljus, lyktor, granar, tomtar och glitter. Värsta hittills i mitt tycke är en vinbutik som ställde fram vinflaskor som extra dekoration i julkrubban i skyltfönstret. Josef, Maria, Jesus … och en riesling från Alsace. De kunde åtminstone ha vänta med barnet, vi är faktiskt fortfarande i väntans tider. Det är väldigt mycket lättare att göra någonting när det inte är första gången. Det kändes himla skönt att veta var vi skulle sjunga, hur lång tid det tar att ta sig dit och var man köper svart pärm för att ha noterna i t ex. Förutom sökandet efter ett socialt sammanhang här i Basel, så är det de små praktiska sakerna som har stressat mig. Men nu njuter jag av varje sak som kommer igen. Igår var jag också på svenska kyrkans julbasar. Man kunde köpa typisk svensk mat som de hade kört hit från Sverige. Tex, sirap, knäckebröd, vörtbröd, Kalles kaviar, Gyllenhammars havregryn, senap, lakrits, bilar och allehanda julpynt. De serverade glögg och kokt varm korv: Jag köpte en julbock och en liten trätupp jag ska ta fram i påsk. Idag var jag på svenska klubbens jullunch – igen – och återsåg bekanta från tidigare julluncher. Trevligt och gott! Och som sagt, så himla skönt att göra något man gjort förut.

Bland det bästa med Basel är att november inte finns, för november i Basel är som oktober i Stockholm. Det är klara dagar med värmande sol och löven får de vackra gula och röda färgerna först nu. Ett stort lönnlöv landade på balkongen: Ok det regnar ibland även här och då kommer det störtskurar, men det blir inte så grådisigt som det kan vara i Sverige i novembermörkret. Apropå regn så läste jag i Aftonbladet (via mobilen) att det är översvämningar i Lugano, nära gränsen till Italien i södra Schweiz. Jag försökte få mer information genom att se på TV, men så här på söndagseftermiddagen var det mest tv-shop eller naturprogram och CNN hade annat att rapportera om. Jag får fortsätta följa nyheterna på apparna, fantastiskt att det går. Åter till månadsbetraktelsen. Som sagt, det känns som oktober i november. Övriga månader då? Ja, i oktober känns det som september och i september är det som i augusti. Så augusti får vara den extra månaden med hög temperatur i både luft och vatten. Det roliga med att november inte finns är att helt plötsligt på hösten så nalkas julen! Häromveckan när jag cyklade till jobbet så såg jag att samma dag som karuseller och pariserhjul från Herbstmesse monterades ned, sattes julgranar upp utanför varje port i St Alban Vorstadt. På Munsterplatz har man redan hängt upp julstjärnor som belysning. Själv har jag börjat förbereda mig för jul och vinter genom att köpa scouternas julkalender (när Tord och jag var på Gotland förra helgen), ta in utemöblerna och ställa ut en vinterhärdig blomma: Jag längtar verkligen efter jul och ledighet och hoppas kunna träffa många vänner hemma i Sverige då. Men det är ett tag kvar här, jag återkommer med rapportering

Det har varit ”Herbstmesse” i Basel de senaste två veckorna. Förr i tiden var det främst en marknad för bönder då de kom till tätorten för att sälja höstens skörd. Nuförtiden finns det fortfarande försäljning av diverse varor i små stånd, men det är också en form av musikfestival. ”Balois session” heter den och det finns massor av konserter att gå på. Det var Anne i kören som tipsade mig och jag lyckades få tag på två biljetter till en med Bryan Ferry! Jag överraskade Tord och konserten var också väldigt bra. Bryan var still going strong, orkestern skicklig (särskilt saxofonistan), och det svängde skönt. Det var verkligen härligt att lyssna på levande musik och ljudvolymen var som tur var inte lika hög som medelåldern på publiken… Det blev hög stämning i alla fall och schweizarna kom igång på slutet, klappade händer och reste sig från borden (man satt runt dukade bord och drack vin) för att dansa. På lördagen gick vi på vinmässa. Jag hade fått biljetter av en kille på jobbet. Han är vinkännare och hade några biljetter över. Hyggligt av honom att tänka på mig, för jag hade ingen aning om att det var en vinmässa över huvud taget. Man fick prova vin gratis och det var hur mycket olika sorter som helst från hela världen. Tanken var att man skulle köpa, eller rättare sagt beställa. Minimum var en låda vin med sex flaskor. Priserna på mässvinerna var nedsatta, men eftersom det inte var direkt de billigaste sorterna de hade valt så avstod vi. Men det var gott att smaka på fina viner! På kvällen var vi bjudna på middag hemma hos en annan kollega och hans fru. De är holländare och bor i Tyskland nära gränsen sedan många år tillbaka. De bjöd på jättegod hemlagad mat: Pumpasoppa till förrätt, tysk skinkstek till huvudrätt – en regional rätt som lite liknar julskinka, serverad med rödkål – och vit chokladkräm till efterrätt med typiska holländska strimlade chokladflingor ovanpå. De har lyckas bra med sin integrering och verkar stortrivas. Konstaterade att vi lever i en väldigt privilegierad del av världen.