Det åter är advent
Tänk vad tiden går fort. Det känns inte alls så länge sedan jag skrev om livets mening efter att ha varit på svenska kyrkans adventsgudstjänst förra året. Igår var det dags igen.
Jag var där för att återigen sjunga med svenska kören. Vi hade övat in tre stycken och vi sjöng riktigt fint om jag får säga det själv. Det var bra akustik och vi stod så att vi hörde varandra bra. Det var en ny präst denna gång och han predikade förstås om julens kärleksbudskap. Han sade också att man kan tro att julen redan är här. Så sant. Basel är pyntat från ”topp till tå” med ljus, lyktor, granar, tomtar och glitter. Värsta hittills i mitt tycke är en vinbutik som ställde fram vinflaskor som extra dekoration i julkrubban i skyltfönstret. Josef, Maria, Jesus … och en riesling från Alsace. De kunde åtminstone ha vänta med barnet, vi är faktiskt fortfarande i väntans tider.
Det är väldigt mycket lättare att göra någonting när det inte är första gången. Det kändes himla skönt att veta var vi skulle sjunga, hur lång tid det tar att ta sig dit och var man köper svart pärm för att ha noterna i t ex. Förutom sökandet efter ett socialt sammanhang här i Basel, så är det de små praktiska sakerna som har stressat mig. Men nu njuter jag av varje sak som kommer igen.
Igår var jag också på svenska kyrkans julbasar. Man kunde köpa typisk svensk mat som de hade kört hit från Sverige. Tex, sirap, knäckebröd, vörtbröd, Kalles kaviar, Gyllenhammars havregryn, senap, lakrits, bilar och allehanda julpynt. De serverade glögg och kokt varm korv:
Jag köpte en julbock och en liten trätupp jag ska ta fram i påsk.
Idag var jag på svenska klubbens jullunch – igen – och återsåg bekanta från tidigare julluncher. Trevligt och gott! Och som sagt, så himla skönt att göra något man gjort förut.
