Skidsemester i Cervinia
Irene och Picko bilade ner från Sverige och stannade över i Basel på fredagkvällen för att hämta upp oss. Tord och jag lagade middag, fällde ut middagsbordet jag köpt av en jobbarkompis och dukade fint med allt nytt porslin. (Ett husmorstips för den som tycker det är jobbigt att pillra bort etiketterna. Häll kokhett vatten i kopparna, lägg faten ovanpå och dra sen bort dem. Det går hur lätt som helst och det blir inget klibb kvar.) Det blev en jättetrevlig kväll och det kändes roligt att ha gäster och vara flera personer i lägenheten.
Nästa dag bilade vi ner till Cervinia där vi mötte resten av gänget och tog in på ett enkelt men trevligt hotell nära liftsystemet.
Skidåkningen var underbar. De flesta dagar var det soligt, svag vind och bra pistade backar. En dag var det snöigt och drivor av snö. Då sa Anne, en duktig skidåkare från Norge, att man ska hoppa sig igenom svängarna, trots carvingskidor, Ett två, tre hopp! Ett två, tre hopp! Eller ett två hopp! när det är brantare. Varför har ingen sagt det förut?
Tyvärr blev några av oss sjuka vid olika tillfällen. Vi tjafsade om ifall det berodde på maten eller den höga höjden. Vem vet. Tur i oturen var i alla fall att det alltid fanns någon att åka med.
Efter sista dagens skidåkning bilade vi tillbaka till Basel. Då kändes det mycket bra att ha så nära hem ( ja, jag har börjat säga hem om Basel). Det är ju fantastiskt ändå att bo nära alperna mitt i Europa.
