karinemigrerar.blogg.se

Förra helgen var jag i Göteborg och sprang "varvet" som är en halvmaratontävling. Jag var lite orolig innan för jag har haft ont i ena höften och inte kunnat träna som jag tänkt. Veckan innan loppet vilade jag helt från löpträningen och gick bara på ridningen. Tre dagar innan medicinerade jag mig med Voltaren för att få bort eventuell inflammation och dagen innan laddade jag med kolhydrater - en rejäl pastamiddag. Det gjorde susen och jag kom i mål på tiden 2 h 17 min 25 s. Det gav plats 30000 ungefär av 45000 som genomförde loppet och jag sprang alltså snabbare än 15000 personer! Det får jag vara nöjd med. Framförallt var det ett väldigt trevligt lopp med mycket folk, musik och fin utsikt. När jag kom högst upp på Götaälvsbron efter ca 14 km, jättetrött i benen efter uppförsbacken och kämpade hårt för att orka fortsätta springa och inte gå, hörde jag en funktionär vitsa "Känner ni att ni är på topp nu?" Javisst ja, vi var i Göteborg. Den här helgen var jag själv igen. På lördagen gjorde jag det jag (och Tord när han är här) brukar: Tvätta kläder (jag har tvättid lördagar), slänga skräp (man får inte bullra med det efter 20.00 på vardagskvällar och inte alls på söndagar), gå till kemtvätten för att hämta/lämna kläder, handla mat på närliggande Coop och ta en sväng i centrala Basel och gå lite i affärer. Minimousse är ett måste. Det var fint väder och mycket folk ute på stan. Idag åkte Inge och jag till stallet i Kiffis i Frankrike för att rida ut på tur. Jag har en ny favorit bland hästarna och det är Nora. Hon är lite i bredaste laget (kanske därför jag har fått ont i höften) men lugn till sin natur och pålitlig. Idag fick jag henne igen och det blev en fantastiskt härlig ridtur. Vi var ute två timmar i skönt väder och omväxlande natur. Vi red upp i Jurabergen med sina karakteristiska vassa åsar, på skogsvägar, på landsvägar och längs hagar. På ett ställe var det lamadjur men Nora brydde sig inte, hon travade lugnt på. Vi galopperade mycket också och jag var för första gången inte rädd utan tyckte det var kul.Jag stod i fältsits, höll tyglarna i ena handen och i manen med den andra och sedan var det bara att gunga med! En av deltagarna kunde prata svenska fast hon var fransyska. Det visade sig att hennes farmor var från Sverige och att de har landställe på Gotland i Lummelunda bara två kilometer från vårt ställe! Världen är allt bra liten ändå. Efter ridturen drack vi lite vin och åt ost och ridläraren lovade mig Nora om jag följer med på en veckas ridning i Alsace i sommar. Det tackade jag ja till. Ska se till att jag har Voltaren så det räcker...