karinemigrerar.blogg.se

Som sagt, jag blir kvar här i Basel och Tord jobbar kvar i Sverige. Vår tidshorisont är ca 3 år till eller så länge det fortsätter att fungera bra och jag har jobbet kvar. Vad betyder det här nu då? Ja, t ex att jag är motiverad att lära mig tyska ordentligt. Till min tyskalärares stora glädje ska jag fortsätta ta lektioner en gång i veckan. Den här terminen har vi som mål att all grammatik ska vara avklarad och sen ska vi träna för ett A-certifikat. Jag vill också integrera mig mer vilket är lite svårare eftersom jag jobbar mycket och det är så internationellt på Novartis. De enda schweizare jag träffar privat är de i bridgeklubben, och ibland spelar jag hemma hos en när hon behöver någon som kan hoppa in. Det är trevlig stämning i klubben, när man kommer så hälsar alla genom att ta i hand och säga namnet. Heljobbigt för mig för jag minns aldrig vad de heter. Tror jag lider av ansiktsblindhet. Har mycket lättare för att komma ihåg siffror. Under spelets gång så är det också trevligt. Det är OK att göra lite misstag utan att få avdrag på poäng och partners blir sällan sura på varandra efter tokig budgivning eller klantigt spel. Jag brukar mest spela med en amerikanska som har bott i Schweiz i 25 år. Annars fortsätter det som förut med intensiva jobbveckor och aktiviteter på vissa kvällar. Det är nu bridge på måndagar, ridning i Frankrike på onsdagar och kör på torsdagar. Och så kommer den efterlängtade helgen då Tord och jag kan ses. Den här helgen var vi i Zurich och bodde på hotell mellan lördag och söndag. Vi tog en båttur på lördagen och såg folk som var ute och fiskade, seglade och faktiskt badade. På söndagen åkte vi upp en bit med en bergbana och istället för att vandra i skogen ”råkade” vi hamna på ett superlyxigt hotell som låg däruppe. Vi bad om Prosecco, men de hade bara Champagne. Jobbigare kan man ha det. Tord åkte sedan till flygplatsen och jag tog tåget till Basel. Känns alltid lite vemodigt att skiljas åt, det kommer nog aldrig gå över.