Zermatt igen - med Mia och Lasse
Förra helgen var det dags igen för alperna. Jag tog tåget från Basel efter jobbet på torsdagen och var framme i Zermatt klockan nio på kvällen. Tord som kom direkt från Sverige och Mia och Lasse som redan varit där i ett par dagar, mötte mig på stationen.
Zermatt bjöd på ett fantastiskt väder med strålande sol, svag vind och välpistade backar med fin snö. Det var annat än när Hadar och jag var där. Skidorna jag hyrde var också bättre. De kändes rätt redan efter första svängarna och det gick jättebra att susa ner för både snälla och brantare röda backar. Jag stod på fortare än vanligt och när det också gick bra bestämde jag mig för att köpa dem.Snygga var dem också. Kollade på nätet innan jag slog till - Nordica "Hell and Back" för avancerade åkare. Yes, perfekt (eller...)!?
Vi hade det väldigt trevligt både i backarna och på kvällarna, se bilderna från Lasses mobilkamera:
Tord gillade nog solen och pauserna mer än åkningen
Jag passade på att fråga Mia och Lasse som är trogna bloggläsare vad de ville veta mer om. Hur det är i Basel, vardagslivet sa dem. Jaha, men jag börjar vänja mig vid livet här och tänker inte längre på att det t ex är väldigt tyst på kvällar och på söndagar. I början vågade jag inte ens duscha eller sätta på diskmaskinen då, men det gör jag nu och det har gått bra. Det gick sämre för en av mina nya vänner som berättade att polisen kom när de flyttade sitt bohag en söndag... Jag tänker inte längre på att Basel är en liten stad med gångavstånd till stadskärnan och spårvagnar som går titt som tätt om man ska ta sig lite längre bort. Eller att man inte behöver bil, eller att tågen går i tid. Jag har också vant mig vid att hälsa på personer jag möter när jag ute och går utanför stan eller tex som jag åker hiss med. Hej då säger man också när man lämnar hissen. Och jag noterar inte längre de tjusiga damerna med uppsatt hår och fina kläder på lördagarna, eller herrarna med käpp och pipa i munnen. Så vad ska jag då skriva om?
