Anna på besök-igen
Kära kusin Anna hälsade på i helgen och jag var särskilt glad över att hon ville komma hit igen. Andra expats har varnat mig för att "ja första året vill alla hälsa på, men de kommer inte tillbaka och det blir ensamt i längden". De hade fel.
På lördagen gick vi först runt en stund i Basel och kollade på kläder i favoritbutikerna Jil Sander och Grieder. Anna gillar Basel och jag med faktiskt numera. i början var det ju jobbet som drog mig hit och jag tyckte Basel var en liten tråkig stad och allting var konstigt och obekant. Nu uppskattar jag alltmer att ha cykelavstånd till jobbet, närheten till natur och inte minst alperna, den höga kvaliteten på maten, tystnaden och lugnet på söndagarna och ett rikt utbud på kultur trots den lilla staden. Och shoppingen är helt OK (NK är fortfarande bäst).
Sedan tog vi buss till Reigoldswill där man kan ta en linbana upp till Wasserfallen för att vandra i Jurabergen. Innan vandringen åt vi lunch och beställde varsin "platte". De serverade oss Appenzellerost, korv, sidfläsk, rå lök, inlagd gurka och snaps (!) på en träskiva. Det var mycket gott och vi tog oss an utflykten med lätta steg. Anna beundrar här den vidunderliga utsikten:
På kvällen åt vi middag i Basel på Rubino, en italiensk krog med överraskningsmeny. Man fick bara säga om man ville ha vegetariskt, fisk eller kött. Det var mycket gott och trevligt, vill gärna gå dit fler gånger.
Anna tyckte det var stor skillnad på mig jämfört med för ett år sedan när hon var här. Och det stämmer nog, känner mig framförallt betydligt tryggare. I förändringskurvan har jag kommit förbi chock, förnekelse, aggression, sorg och till och med acceptans. Det kan nog bli bra det hela, framförallt om vänner fortsätter att hälsa på.
Ni som har varit här, välkomna tillbaka!
Ni som inte varit här, hör av er!
